Skagen

Skagens by bestod ursprungligen av tre gårdar: Neregården, Mellomgården och Övergården. Av dessa låg Neregården längst i öster vid vägen mot Högebo. När Österplana socken under 1700-talet indelades i rotar, kom Skagens rote att utöver ovannämnda tre gårdar även att omfatta de närbelägna enstaka hemmanen: Nordskagen, senare uppdelad i två gårdar (Sven Andersgården 1:1 och Sven Börjesgården 6:1), vidare Kärrtomten 1:1, Skalltomten 1:1 och Finnabacken eller Per Assmundsgården 5:1, som numera kallas Skagelund.

Vid laga skiftet i Skagens by, fastställt den 4 augusti 1846, bestod Neregården av två gårdar, som båda fick flytta ut ur byn till en plats öster om vägen mot Högebo. Den nya tomtplatsen låg ungefär mitt emellan den gamla platsen och Högebo gård. Den ena Neregården, Anders Ersgården 2:2, ägdes av Johannes Andersson som 27 feburari 1858 sålde gården till greve Hugo David Hamilton på Hönsäter. Den andra Neregården, Anders Ersgården 2:3, ägdes vid laga skiftet av Nils Olofsson vars sondöttrar 12 juli 1905 sålde gården till Hellekis Aktiebolag. Vid denna tid kallades gården för Nils Olofsgården.

Mellomgården ägdes av O J H Ramsay på Hellekis och denna gård följde med vid försäljningen av Hellekis den 20 mars 1856 till kammarherren Carl August Skjöldebrand och kom 20 augusti 1873 till Hellekis Aktiebolag, som 1913 ingick fusion med Skånska Cementaktiebolaget.

Neregårdens byggnader äro numera helt borta och av de båda andra gårdarna i Skagens by finns strängt taget endast boningshusen kvar, vilka under 1900-talet uthyrdes som arbetarebostäder. Övergårdens sista torpare lämnade torpet 1838. Alla fyra gårdarnas inägor brukas numera i sambruk med Högebo.