Anekdoter

På denna sida skriver vi in anekdoter från bygden, har du några historier som du vill dokumentera så kontakta föreningen via kontaktsidan så publicerar vi dem:

”Dåmpe”hade blivit osams med ”spektorn” på Råbäck och en dag tog han med sig Johannes Jansson och skulle gå framoch göra upp ordenligt med spektorn, det var meningen att det skulle bli stryk av det för den stackarn. När de kom i närheten av Råbäck sa Dåmpe till Jansson att han skulle stanna där mens han själv gick fram och skötte om det som skulle göras. Nå Dåmpe gick och kom efter en stund tillbaka och hade själv fått så mycket stryk han tålde av spektorn.

– Varför kom du ente å hjälpte mäk? sa Dåmpe.

– Ja trodde de va spektorn som skrek, sa Jansson.

Källa: Ur boken Min Hemsocken, av John-Erik Andersson.

Dåmpes dotter Johanna va ente så kloker å säk å dä´för så drev gärna pojka mä´na. En da när ho va ensam hemma hade pôjka fått tak i en gammel bössa å sköt å ett skôt alldeles inté knuten på Dåmpes stöva. När Dåmpe kom hem sôlle tösa tala om att dä hade smällt så förfärlitt. Då slog Dämpe hop händerna å sa: ”Smällde dä så hårt”?
– Möe hårdare far!
Dåmpe slog ihop händerna ändå hårdare.
_ Möe, möe hårdare far.
– Då va dö nok ett kanoneskôt.

Källa: Ur boken Min Hemsocken, av John-Erik Andersson.

Strax före jul kom Johanna till grannarna och gruvade sej och sa: ”Hur´dan jul sa dä bli, hur´dan jul skall det bli! I fjol hade far sju kanner brännevin å i år har han bara tre.

Källa: Ur boken Min Hemsocken, av John-Erik Andersson.

Dä va Vångabo´n å nöga pöjka te. Di sto där nere ve Råbeck å drällde. Di festa fö´stås å vångabo´n han va känder för å söpet opp både hus och hem.
Så mens di sto där, så kom Magnus på Röja gående förbi, å den han va känder för att inte vella göra nöget. Å när vångabo´n feck sen så sa han. ”Du har dä allt bra du Magnus. Du äter dina fulle mål och skiter dina mocker du så väl som andra. Magnus blev inte svaret skylldig. Jaa, men jag har inga gårdar söpet opp ändå, svarade han

Källa:Bengt Andreasson från Hisings-Backa har skickat denna historia som han i sin tur fått av morfar Enock Johansson som kom från Lukastorpet på Kinnekulle.

Anna och Anders Klings Yngste son John Kling tyckte mycket om att fiska. Det gjorde han gärna och ofta med John Larsson ”lassa-John” kallad. Som var systerson till Hilda Klings make Enock på ”Lukastorp”. De gick ut och fiskade med Klings eka som han hade vid en av bryggorna nere vid sjön. När de inte kom hem på avtalad tid gick Anna Kling nervöst och väntade på dem nere vid stranden.
När en grabb plötsligt säger till henne.”Nu sa mor Kling inte vara rädder för Klingen han klarar säk allt, å solle ”lassa-John” ramla i han kravlar säk snart opp. Anna Kling sa till dottern Hilda senare. ”Tänk att pöjken han riktigt trösta mäk fö´står du.

Källa: Bengt Andreasson från Hisings-Backa har skickat denna historia som han i sin tur fått av morfar Enock Johansson som kom från Lukastorpet på Kinnekulle.

Ååe, Lotta ho sto där blan alle fölka berättade Hilda. Åsså plö´sligt så börja de på å hosta å fräsa oppätter trätöppa fö´ståri. Å alle fölka di titta opp förstås. Å då sa Lotta ”mään va ä dä” sa ho. Då va där en liten pöjk som sa. ”Dä ä ena flumaskin vetja”. Men Lotta ho va lite lomhörder fö´ståri, sa Hilda. Så ho svara lite förvånater ”ena sumaskin, men hur i herrans namn har di fått opp den dit.

Källa: Bengt Andreasson från Hisings-Backa har skickat denna historia som han i sin tur fått av morfar Enock Johansson som kom från Lukastorpet på Kinnekulle.

Sjö hette en kalkbrännare på Trolmen. Han hade mani på att ropa in saker på auktioner men han kunde sällan betlaa . En gång ropade han in ett par byxor, men auktionsförrättaren ville inte gärna låta honom få dem för han var skyldig så mycket förut. ”Men”, sa han, ”betalar du nu så får dä gå”. ”Sä sölle le kunna hända”, sa Sjö.
Bismark hade handel och där var Sjö också skyldig så det skulle bli utmättning. När länsman kom till Sjö och fick se hans enländiga bohag sa han:
– Har inte Sjö något mer än det här skräpet?
– Dä ginge le anna om dä vore mett dä, sa Sjö

Källa: Min Hemsocken John Erik Andersson.

Kan det vara sant?

I södra tomtgränsen och i höjd med boningshuset på torpet Grönegatan blev på Högebo gärde på 1850 talet två personer från Hönsäter begravda, då de dött i smittkoppor. Sjukdomen skulle de fått vid i en övergiven stuga i Källby när de var på hemväg från Lidköping. De hade samtidigt träffat på en kringströvande person som i trakten gick under namnet ”Värma-Pelle”, då han härstammade från Värmland. Personerna var Högg i Grönelid och Fernlund som bodde i ”Digra-stugan”, stugan är riven och den låg strax intill järnvägen och mitt emot flerfamiljshusen ”Granbacken” i Hönsäter.

Gravplatsen lär förr ha varit omgärdad med trästängsel, men nu finns inga spår som visar var platsen funnits.

Detta är en skröna som förekommer på flera håll om Grönegatan, där två män som dött av smittkoppor eller möjligen kolera och som ska ha begravts på åkern söder om torpet under 1850-talet.

Vid närmare granskning av de fakta som presenteras på olika hemsidor och i andra texter visar det sig att historien nog inte kan vara sann.

Mannen Högg, som nämns kan jag inte hitta i hela Skaraborg, han bodde i alla fall inte på Grönelid. På Lilla Grönelid däremot bodde änkemannen Petter Fernlund med sin dotter och hennes oäkta barn. Denne Petter dog i kolera 1853. Lilla Grönelid bytte namn under 1870-talet till Vennerlindstorp, sedan även kallat Digra-stugan efter Lars Johan Diger som bodde där under senare delen av 1800-talet.

Enligt dödboken i Österplana socken var det under hela 1850-talet tre män som dog av kolera och i smittkoppor var det endast tre små barn dog. Från 1816 var det i Sverige obligatoriskt för alla barn att vaccineras mot smittkoppor, därefter en tämligen sällsynt sjukdom hos vuxna.

Österplana Dödbok 1853

nr 23 Enkmannen Petter Fernlund // död 6 nov. i cholera begravd Koleragrafgården

nr 25 dräng Johannes Nilsson // död 11 nov. i cholera begravd i Vättlösa

nr 26 Enkmannen Carl Carlsson // död 11 nov. i cholera begravd i Österpl.

Det fanns en kolerakyrkogård mellan Källby och Skeby. där torde Petter Fernlund vara begravd.

Carl Carlsson, som dog samtidigt som Petter Fernlund, var enligt husförhörslängden lösdrifvare och bodde tillfälligt i en backstuga kallad Nyelseborg .

Det fanns en avskedad soldat Olof Hög på Grönebacken under Högebo. Han dog 7/4 1850 71 år gammal, dödsorsak ej angiven. Kan här blivit någon sammanblandning av namn och torp?

Soldatnamnen Hugg och Hägg finns på andra ställen i Västsverige men ingen i Österplana socken och ingen i hela Kinne Härad.

(Besökt 3 013 gånger, 1 idag)