Soldattorpet Åtorp 399 i Västerplana

Fem soldattorp har funnits i Västerplana, men endast Åtorp är i ursprungligt skick. Det gamla soldattorpet är från 1700-talet ägs av Skattegården i Västerplana.

Torpet har 85 cm tjocka murar av kalksten och skorsten av täljsten, en kammare med kök samt en vind, till byggnaden fanns även tidigare en ladugård. I denna primitiva miljö utan värme och vatten levde människor fram till år 1931.

Som många andra byggnader har torpet fått namn av de personer som bott eller haft någon anknytning med torpet. Sextustorpet, Lurestorpet och Garbotorpet är några av de namn som finns sedan tidigare, men det riktiga namnet är Åtorp nr 399.
Soldaten Jonas Gustaf Sixtus som bodde i torpet i slutet på 1800-talet tjänstgjorde som soldat vid Kongl. Skaraborgs regemente, Höjentorps Compani, och var den sista soldaten i torpet. Han var dessutom stenhuggare och auktionsutropare. År 1891 emigrerade Jonas med fru och yngsta dotter till Amerika där några av parets söner redan fanns.

Lovisa och Gustaf Johansson (Greta Garbos farföräldrar) bodde i torpet efter Sixtus. Gustaf var stenhuggare och mer känd under namnen ”Örn-Gustaf” eller ”Lures-Gustaf”. Av namnet att döma var han inte så noga med sanningen. Hustrun kallades ”Örna-Lisa” eller ”Luresa” och torpet Lurestorp. Paret var strävsamt, födde och fostrade nio barn på det lilla torpstället. Den äldste sonen Sven flyttade till Stockholm och blev ölutkörare. Där blev han ihop med Lovisa och fick år 1922 dottern Greta Lovisa Gustavsson som senare tog artistnamnet Greta Garbo. Gretas föräldrar levde inte ihop.
Lovisa Johansson blev änka år 1908 och hon försörjde sig delvis genom att gå runt i bygden och hushålla för ensamstående. Fram till år 1931 bodde Lovisa i det lilla torpet , och därefter hos dottern till sin död 1932.

Det lilla torpet sov en lång törnrosasömn under en lång följd av år men sedan 1950-talet nyttjades det av Kinnekulle hembygdsförening men ägs av Johanssons på Skattegården. Ett par gånger varje sommar öppnar Johanssons dörrarna till torpet. Då har besökarna möjlighet att få se det i sin helhet. Man har då även möjlighet att slå sig ner och dricka kaffe som serveras i skuggan av de stora träden.

Alla tror inte på historien om att den ”Gudomliga” hade sina rötter från Västerplana. Det är viktigt att en by får ha sin historia och kan inte motsatsen bevisas så är det nog sägnen som får leva vidare och betraktas som sanningen.

1. Rote Ågården i Sil Socken 1798-1801
2. Rote Ågården i Sil socken 1769-1774
3. Rote Ågården i Sil socken 1801-1818
4. Rote Ågården i Sil socken 1818- 1827
5. Rote Ågården i Sil Socken 1828-1849
6. Rote Storegården i Västerplana socken 1855-1886 Emigrerade 1891-04-10 till New York

Soldattorp
kallas ett torp om byggdes åt och användes av en indelt soldat. Ett soldattorp skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (ca två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder men bekostades av roten som anställde soldaten. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder. Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används idag som sommartorp.
Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning men när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att ge plats åt sin efterträdare. Ofta låg torpen på rotens sämsta mark och skörden blev därefter. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel.

Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Roten hade en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.