Skattegården i Västerplana

Mangårdsbyggnaden uppfördes år 1837. Magasin mm. uppfördes omkring år 1856, stall i början av 1900-talet och ladugården på 1840-talet. Gården ägdes av Lars Jonsson som år 1837 sålde den till Johan Wiktor Johanssons farfar Petter Nilsson. Dennes del av Skattegården omfattade ½ matl, vilket senare delades mellan hans söner Pehr och Johannes Pettersson och Pehr blir ägare till denna del. Pehr var född 1825 och dog år 1867, gift med Anna Kajsa Johansdotter född 1833 och död 1903. Anna-Kajsa gifte om sig med Lars Petter Johansson född 1838 och död 1887. Lars Petter sålde gårdsdelen till Johannes Pettersson år 1880 som då blev ägare till delen ½ mtl. Detta delades år 1902 mellan hans två söner Viktor och Malkolm.

Viktor var född år 1869 död 1938, gift med Edla Maria Pettersson född 1866 och fick barnen Torsten Hugo född 1897, död 1924, Folke Johannes född 1906.

Omkring 1920-talet återtog Skattegården sin karaktär som enbart bondgård i samband med att värdhusrörelsen i Gästgivargården upphörde, Gästgivargården och Skattegården tillhör samma fastighet. En son övertog gården och han hette Folke Johansson. Efter Folkes död 1963 övertog hans söner Gösta och Jan gården och 1969 förvärvade de den. Gården hade 1980 ca 100 tunnland. Bröderna har byggt om ladugården till ett modernt svinstall. Årsproduktionen 1980 var ca 900 smågrisar

Anekdoter från gården
Bypojkarna hade retat en av bönderna vid kyrkan och bonden hade lovat dem att han skulle skicka länsman på dem. En dag när de gick genom byn så får de se länsmans skjutsåk stå framme vid Gästgivaregården och de tänkte men en gång att nu måste de hålla sig undan. De sprang oppåt ”Russmarka” och kom inte hem förrän kväll, de hade inte vågat gå hem för att äta middag.

Nedanför Skattegården vid kyrkan i ”dygata” s.k. bredvid smedjan fanns en stuga där en man benämnd ”Skaten” bodde med sin hustru Maja. Han var fiskare och hade båt vid Blombergs hamn. Han var och fiskade och någon tvivelaktig person gick till hans gumma Maja och sa att gubben hennes fått så mycket fisk att hon måste gå och möta honom med dragkärra, vilket hon gjorde och mötte sin gubbe ner på hamnavägen ”vart ska du hän?” sa gubben ”var har du all fisken ” sa gumman ”ja har inte fått ett napp ” sa Skaten.

Dygatebrunnen, brunnen låg vid Dygatan på gården.

Under skiftet som gjordes år 1850 så hände detta. Lantmätaren mätte mellan Stenhuggaregården och Skattegården. När det blev elva-kaffedags gick bonden i Skattegården hem och drack men bjöd inte med sej lantmätarn. Denne tog då ofoget före och flytta pinnarna så en bit av bra jord gick till Stenhuggaregården istället för till Skattegården. Denna jordbit heter än i dag Elva-halva. Det var ju en kaffehalva som antogs bonden drack när han var hemma.

Trollafallet en bäck på Skattegårdens marker, där brukande man förr vräka ner kadaver.