Kvarnen i Västerplana

De gamla möllorna och deras resurser kunde inte i längden tillfredsställa böndernas krav på god förmalning och år 1876, den 28 februari, samlades i Medelplana prästgård några intresserade personer för överläggning om uppförande av en tidsenlig kvarnbyggnad. Kanske togs initiativet av den handlingskraftige kyrkoherden Skårman.

Vid detta första sammanträde var, förutom kyrkoherden, följande personer närvarande: Johannes Larsson på Bestorp, C. P Thorstensson på Trolmen, A.J Olsson i Hulegården, Jonas Andersson i Lillegården, C. J Wallén på Bossgården, handlaren J. P Melin i Lillegården, Greve Gilbert Hamilton på Hjälmsäter och Per Jaensson i Stenhuggaregården.

Byggnaden borde bli i närmaste likhet med kvarnen i Per Månsgården i Kleva och bottnens diameter skulle bli 34 fot, höjden 31 fot och vingarnas flykt 70 fot. August Claesson i Per Månsgården, Kleva åtog sig att, mot en summa av ”Tio tusen Fem hundrade kronor”, uppföra och fullfärdiga skick och till aktieägarna överlämna kvarnen. Den skulle vara färdig för avsyning den 14 mars 1877 och för att egga byggaren lovades att, om han till någon del fick kvarnen färdig före den 1 december, skulle han få del av den avkastning han då kunde få på den intill nämnda dag.

Lämpligaste platsen för kvarnen befanns vara i Västerplana och där inköptes för 600 kronor 1,5 tunnland jord på Tyskagården, tillhörigt Pehr Jaensson . Stället fick namnet Kvarnåsen.

På våren 1877 inköpte bolaget en stugutbyggnad av Jonas Svensson i Per Törnesgården för 750 kronor och denna flyttades till Kvarnåsen och uppfördes där.

Redan i februari 1877 visade det sig att det uppstått en brist på nära 3 000 kronor, dels på grund av otillräcklig, teckning av aktier och dels på grund av jord- och stugeköp. Ett lån beviljades då i Skaraborgsbanken i Lidköping på 3 500 kronor. År 1880 överflyttades lånet till Riksbanken i Göteborg och hade då gått ned till 1 500 kronor.

Efter färdigställandet utarrenderades kvarnen till E. A Claesson för 850 kronor per år, detta kontrakt förlängdes 1882 på 10 år .

Om kvarnbolaget blev någon vidare affär för aktietecknarna är inte säkert då inga egentliga räkenskaper finns kvar. Enligt protokoll utdelades dock år 1885 93 kronor och 1886 45 kronor per aktie. Mjölnare Karlsson, som övertog kontraktet 1882 flyttade efter ett par år och efter honom kom Janne Eriksson som var kvar till 1902.

Om kvarnens vidare öde finns inte mer att säga än att den bytte ägare flera gånger och att den så småningom blev försatt ur bruk.

En av mjölnare som hette Abel och som var en mycket udda person hade även en liknande kvarn i Rackeby.
Många historier har gått om denne Abel, en är när han köpte kvarnen i Västerplana på auktion i Mariestad. Abel var som vanligt klädd i gamla kläder med ett rep som skärp runt midjan. Abel bjöd på kvarnen och till slut var budet uppe i 4 000 kronor, ingen på auktionen trodde att Abel hade kontanter till detta köp. Utan vidare lämnade Abel över hela köpeskillingen, gissa om besökarna tappade hakan.
Abel var även känd för sina loppor, när kan vid ett tillfälle gick till Lidköping stannade han under vägen och skrubbade sig mot träden för att slippa klådan. När han var framme på Apoteket sa han ”Dä gick la an när jag var i Kartåsskogen då kunne jag skrubba mäk mot träá, det går ju inte att stötta husen i stan” och bad apotekaren att hälla medlet han köpte i nacken för att förhindra klådan.

Den siste mjölnaren var Torsten Johansson, han hade kvarnen fram till 1940. Vid en kraftlig storm slogs en av kvarnens vingar sönder. Kvarnens en gång så förstklassiga maskineri blev omodernt och kunde inte uppta konkurrensen med de nyare kvarnarna. Den fick sedan förfalla och revs 1954.

Kinnekulleortens Hembygdsförening blev erbjuden att köpa kvarnen men priset som begärdes ansågs för högt och kostnaderna för en eventuell reparation skulle bli så stora. Föreningen ansåg sig inte kunna orka med detta företag och beslöt att avstå köpet av kvarnen. En alldeles likadan kvarn finns bevarad i Kleva och det kan anses att den bör räcka till om en kvarn av denna typ skall behållas på Kinnekulle.

Källor: Min hemsocken av John-Erik Andersson