Trestenslöftet

Karta

Artiklar och berättelser

    Bildgalleri

    • DSC03971
    • Medelplana Tredingsstenarna 1958
      Tredingsstenarna Västerplana Medelplana 1958
    • Tredingsstenarna, foto: Freddie Wendin 2016
    • Medelplana Tredingsstenarna 1930
      Tredingstenarna, Foto 1930, Västerplana Medelplana
    • Trestenslöftesstenen, foto: Freddie Wendin 2016

    Om Trestenslöftet

    Många har kanske sett en liten minnessten som står i landsvägsdiket väster om Tredingstenar och undrat varför den står dr. I en medaljong på stenen är uthugget två händer förenade i ett fast handslag och dessutom årtalet 1916. Stenen är ritad a den so skriver detta och utförd av stenhuggare Anders Persson, då bosatt i Råbäcks hamn, senare boende i Skagen i Österplana.

    Trestenslöftet låter hemlighetsfullt och mystik har folk förr lagt in i begreppet. Organisationen var likväl mycket ”lös” och det hela inskränkte sig till att de som tillhörde sammanslutningen, om man nu kan ta till ett så pass stort ord, samlades varje nyårsafton. Antingen skedde samlingen i folkskolan eller i Hulegården eller på Bestorp. När eller hur et började vet ingen numera, men annars är det bra många gamla medelplanabor som var medlemmar i den ”exklusiva” föreningen. För att nämna några namn: Justus Nilsson, Alfred Boman, Gustav och Johan Magnusson, Bror, Oskar och Otto Läckgren, John Thorsell och John Anderson, Viktor Johansson m.fl.

    De samlades som sagt på nyårsafton och den som var värd för tillfället bjöd på kaffe eller annan förtäring och det brukade vara ganska livliga tillställningar. När klockan närmade sig tolv gick samtliga till Tvädörr eller Tredingstenar och inväntade där midnattstimman. Någon som hade ordet i sin makt, som t.ex. Nilsson, höll ett litet anförande och ett dämpat leve för det nya året utbringades som avslutning.

    Det var högtidsstunder dessa minuter i närheten av den gamla stenåldersgravplatsen, antingen det var en still klar vinternatt eller stormen slet i trädkronorna vid Bestorpsvägen, ja, även om mörkret stod oss och kanske regnet skvalade, kändes det at det var något särskilt för att få samlas som de gjorde, natten kändes omkring dem och det nya året kom och avlöste det gamla.

    Allmänheten pratade rätt mycket om ”de hemlighetsfulla” sammanslutningen och sa bland annat att deltagarna hade förbundit sig att möta upp vid mötesplatsen nyårsnatten antingen de var levande eller döda. Klart är att det i själva verket verkade lite hemlighetsmakeri och ordenssällskap fast det nu inte var något sådant. I själva verket var det mycket enkelt och inga stadgar fanns som föreskrev något för medlemmarna.

    Minnesstenen sattes som sagt upp 1916 och i ett tillslutet kopparskrin under stenen finn något sorts dokument med namn på medlemmarna samt några mynt från den tiden. När Trestenslöftet upphörde att existera är inte bekant. De äldre dog bort och de yngre flyttade och det gick alltså av sig självt att upphöra

    Källla: Boken ”Min hemsocken”av John-Erik Andersson

     

    (Besökt 75 gånger, 1 idag)