Klippan Trolmen 14:1

Trolmens kalkarbetarebostäder, som samtliga låg i den s. k. “Hökastan”, utgjordes av fem stugor. De båda nedre stugorna hette Klippan och var exakt lika byggda och inredda. I vardera bodde två familjer, i den norra stugan Karl-Otto Sjöström och Herman Johansson och i den södra Lars-Johan Forsell och Johan Erik Sjöström. Varje familj disponerade ett rum om cirka 12 m2 golvyta med mycket lågt i tak samt en liten kammare med järnspis, som arbetarna själva fick bekosta. Dessutom fanns ett s. k. “mellakök” gemensamt för båda familjerna, här fanns en stor s.k. “gruva” och bakugn. I det ena huset bodde alltså Herman. Det var en krokig gubbe som var om sig till den grad, att när Herman varit borta på något kalas, bröllop eller begravning, där det vankats mycket mat, åt han så mycket som han möjligen kunde orka och sedan när han kom hem gick han direkt till grisen och spydde i mathon, så att inget skulle gå till spillo.

Herman var gift två gånger. När han blev änkeman var det en piga, som han tyckte så väldigt mycket om . Det var inte så vanligt med rullgardiner då, men emellertid hade Herman på Karl-Ottos inrådan köpt dylika och en tid efteråt sa han till Karl-Otto: ”Ja kan ente nok tacka däk Karl-Otto, som mäk te å köpa di däre rullgardinera, för hade ja ente hatt dom så hade ja ente fått Tilda te å legga när mäk i natt”.

Detta Klippan kallades också ”Dåmpeslott” efter en person som kallades ”Dåmpe”, som bott där förr. Andra lägenhetsinnehavaren var Sjöström. Sjöström bodde där i, jag tror 60 år på samma ställe, ända till sin död. Han var också den siste av den gamla stammen av den av dem, som jag mest kommer ihåg och säkerligen aldrig kommer att glömma. Han hade ett minne som ingen annan jag känner och hade dessutom alltid varit vetgirig och frågvis. Så han hade reda på allt som rörde Kinnekulle och dess innevånare, antingen det var fråga om grevar eller baroner eller backstugusittare. Dessutom var han gladlynt och försökte ta livet från den ljusa sidan, även om livet vände den mörka mot honom Hans hustru Stina kunde däremot gruva sig svårligen ibland. När Stina beklagade sig för något, sa han: ”Dä blir la bättre i môra”. Och det blev det ju till sist.

Om jag hade haft förstånd i yngre år till att samla allt det Sjöström berättat och kunnat återge det i någorlunda form som han gav det skulle det ha blivit tjocka luntor, fyllda med den intressantaste beskrivning över Kinnekulle och dess folk i gångna tider.

Källa: Lidköpings Bygden Julen 1973 Kring min hembygd och dess gubbar och gummor – Anteckningar från Lidköpings Excelsiorsförenings tidning Hembygden. Skrivet av Slöjdlärare John-Erik Andersson

Vid hembygdsföreningens höstvandring 2022 fick vi lite färska upplysningar om detta torp. Nuvarande ägare Eva och Jörgen Hammarström  berättade då att ryktet säger att detta torp Klippan 2 och intilliggande torpet Klippan 1 skall ha flyttats från Högkullen, eventuellt från Dimbo. Klippan 2 är timrad ända upp i nock medan Klippan 1 är timrad, men med övre delen av gavlarna bestående av plank. Fred Wehtje på Trolmen ägde marken där flera av husen stod i Hökastan. Husen hyrdes antingen ut av Trolmen eller ägdes av den boende men på ofri grund. Lantmätaren Peter Nyström som köpt Klippan 2 i mitten av 70-talet gjorde en uppgörelse med Wehtje om att avstycka mark kring husen och på så vis få till en vettig fastighetsbildning i Hökastan. Detta skedde 1979 och 1983 köpte sedan Hammarström torpet.