Fattigstugan i Västerplana

Fattigstugan tillhörde Skedesgården och greve Hamilton

År 1867 var stugan i behov av reparationer och det beslutades att ett nytt golv skulle läggas in, stugan rappas invändigt. Ugnsspisen murades igen och ett nytt fönster skulle sättas in. Den som bjöd minst fick arbetet 15 Rdr Rmt gick detta på.
År 1881 var stugan mogen för ny och mer genomgripande reparation. Taket skulle täckas om med halm och torv och i yfsorna skull det läggas en rad med spån. Nya mullkloftor och nya vindskivor sättas upp, muren repareas vid takåsen, brädfodringen skulle tas bort. Väggarna mossdriva och nya brädet sättas på. Förstudörren skulle repareras och nya fönster sättas in såväl ramar och båtar och glas samt skulle jorden skottas från stenfoten och denna reppas. All materia. levereras av entreprenören och den som stannade lägsta anbudet blev Johannes Pettersson i Tyskagården till en kostnad av 95 kr. Entreprenören gjorde inte arbetet till belåtenhet därför sänktes priset till 75 kr. Några år senare beslöts att innanfönster skulle sättas in i stugan. Detta blev dock inte verkställt, det gamla soldattorpet som låg vid vägen och som Dolke haft köptes för 50 kr. Den gamla fattigstugan skulle säljas för flytt.

Den nya stugan blev 1887 försedd med den nya tidens bekvämlighet en järnspis med två kokhål av ordinarie sort till ett pris av 20-25 kr. Plåtar till rör och två grytor, en kanna på en kanna och en på två. Ugnsmuren i köket revs bort och köket reparerades till bostadsrum . När Lars Ramsin övertogs av fattigvården revs hans stuga och därav uppfördes ett avträde vid fattigstugan.

År 1872 beslöt att fattigvården skulle delas upp på rotar men Kon. befallningshavande gick inte med på detta. Först år 1880 genfomfördes ett beslut att socknen skulle uppdelas på tre rotar för fattigvården. För Medelplana genomfördes roteindelningen redan 1871.