Emma i Beét, Eksberg, Öfre Nolgården Västerplana

Emma föddes 1856 i Lindärva, dog 1922 och finns begraven i Västerplana. Fick fem barn, Karl Oskar född 1876, Frans Wilhelm född 1878,
Vendela Maria född 1883, Axel Henning född 1886 och Ester 1889. Sonen Frans Wilhelm fick vara med om ett mycket äventyrligt liv
Han var född i Stenum men kom rätt tidigt till Blomberg. I Väster- och Medelplana gick han i skolan och så småningom blev det plats på Uddetorp.
Det var då det hände att det kom ett brev från Estland. En morbror, redan verksam där borta, tyckte att Frans Wilhelm skulle komma över till Estland. Där fanns möjlighet att få lära ladugårdsskötsel i stor skala, och även utbildning på mejeriområdet kunde det bli fråga om.
Mor Emma frågade om Frans Wilhelm ville resa. Så bar det iväg på en färdbiljett, som betalats med upplånade pengar. Via Reval kom F.W. Pettersson till ett gods längre in i landet. Efter ett par år måste han hem och göra rekryten men han återvände snart igen till Estland, och nu var makan Hildur med, de gifte sig 1904. Den andra vistelsen i Estland sträckte sig över en längre tidsrymd. I den ingick åren 1917. Paret fick inga egna barn men enligt historien tog de hand om en flicka som lämnats på deras trappa i Estland, denna flicka blev som deras egna och fick namnet Leontine.

Det var oroliga tider då. Första världskriget svepte över hela världen, och i Ryssland föll tsarväldet samman. Massornas revolution mot förtryck och godtycklighet gick fram med våldsam kraft. De retirerande skyddstrupperna kommer förbi just Frans Wilhelms arbetsplats och uppmanar alla att fly.

Det var en hemsk julnatt. Familjen hade gjort allt färdigt för julfirandet, när de fick klart för sig att de måste lämnade alltsammans, om de skulle klara livet. Frans Wilhelm var rättare på gården och kunde ta en häst. Och så bar det av mitt i natten. I Reval blev familjen inkvarterade i en skola. Så småningom kunde de återvända till godset. Godsägarfamiljen var försvunnen och slottets inre var fullständigt raserat. Även hemmen i övrigt hade vandaliserats. Familjen fick börja på nytt. Någon gång på 20-talet kom makarna hem till Sverige. Frans Wilhelm arbetade då något år på Tändsticksfabriken i Lidköping, men man återvände ännu en gång till Ryssland. När man sedan på 1930-talet återvände hem för gott kom familjen att slå sig ner i Liagärdet, ett litet skogsställe i Synnerby och där bodde de 20 år.