Gröneberg i Västerplana

Gröneberg låg ursprungligen på ofri mark och tillhörde den norra Tyskagården i Västerplana. Denna gård utarrenderades den 14 mars 1907 till Lars Johan Nilsson, född 1864 den 26 september och dennes hustru Sara, född 1857 den 30 augusti, med sonen Karl Gustaf, senare gårdssnickare vid Hönsäter, född 1890 den 2 september i Järpås. Tidigare arrendator 1907 var August Johansson som kom att bli svärfar till Karl Gustaf då denne gifte sig med dottern Signe född 1893 2 juni Västerplana.

Stugan köptes 1917 av Lars Johan Nilsson, som nämnda år lämnade arrendet av Tyskagården. Han flyttade in i stugan med sin familj och blev postförare. Stugan övertogs senare av sonen Karl Gustaf som den 15 maj 1939 friköpte stugtomten, som redan 1932 6 september blivit avstyckad och har beteckningen Tyskagården 2:6 och omfattar 1093 kvm.

Grönebergaren hette Anders Pettersson född 1840 troligen i Västerplana. Hans hustru hette Lisa Petersson född 1837 den 8 maj i Grönegatan i Österplana socken.

Om Grönebergaren Anders Petterson byggt stugan Gröneberg har inte undersökts. I varje fall bodde han i stugan år 1902 tillsammans med sin hustru och sonen, sedermera portvakt vid cementfabriken i Hällekis, Gustav Willehard (Vilhelm Andersson född 1872 den 8 november). De hade fått sitt förstfödda barn, dottern Ellen född 1902. De bodde hemma hos mannens föräldrar i Gröneberg till 1906, då de flyttade till Hagaberg söder om kyrkan och mitt emot gästgivaregården i Västerplana. I Gröneberg föddes sönerna Gilbert 1904 och Sven 1906, medan sonen Nils Arthur föddes i Hagaberg 1909. Familjen bodde i Hagaberg till 1914.
Grönebergaren Anders och hans maka Lisa hade flera barn. De gamla fick på sin ålders höst uppleva något av en tragedi. Detta förstår man när man i ett utkast till deras bouppteckning, av handstilen att döma, upprättad av verkmästaren vid Cementbolagets kalkgruva i Blomberg, K.J. Törnqvist, läser följande: ”Anders Pettersson har förklarat såsom sin yttersta vilja, att hans kvarlåtenskap odelat skall tillfalla sonen Gustav Willehard och sonhustrun Emilia, då de var de enda av barnen som brytt sig om sina gamla föräldrar”