Stenhuggaregården i Västerplanan

Stenhuggaregården har ett vackert läge ovanför landsvägen med utsikt åt Vänern och vida omkring. På gården bodde tidigare stenhuggare. Stenhuggaregården har mycket gamla anor.

Namnet Stenhuggaregården förekommer i Jordeboken redan är 1611. Namnet stavas likadant då som nu med undantag av två n i slutet. I jordeboken år 1685 är stavningen densamma. Gården betecknas som 1/4 skattehemman. I kyrkoräkenskaperna talas det om vådeld i Stenhuggaregården år 1760. Kyrkovärden Håkan Nilsson hade hand om kyrkans inventarier, räkenskaper och skuldsedlar. Kyrkokistan stod i Stenhuggaregården hos kyrkovärden genom vådelden brann kyrkokistan och dess innehåll inne. Efter vådelden påskyndades tidigare beslut att bygga sakristia vid Västerplana kyrka. Sakristian byggdes av stenhuggaremästare Per Jonsson Stenhammar och blev färdig åt 1767.

Stenhuggaregårdens huvudbyggnad uppfördes 1860-61 av Pehr Jaensson. Trädgården anlades 1862 av J.J Sternemann. Bland de Västerplanabor som ägnat sig åt stenhuggeriverksamheten i stor skala och tom industriellt talar man än i dag om Pehr i Stenhuggaregården han omnämndes i dagligt tal som ”stenpatron”. I ett kontakt daterat den 10 dec. 1862 kallar han sig ”arrendator af Blombergs Sten – och Kalkrörelse ”Stenpatron exporterade även färdiga stenarbeten till Danmark som transporterades till Blombergs hamn där skutorna låg och lastningen skedde.

Gården övertogs i slutat av 1800-talet av J.L Persson och hans hustru Ida, deras dotter Karin gifte sig med Johan Magnusson och fick två barn. Nästa brukare blev sonen Rune Magnusson född 1919 och hans hustru Karin som överlåtit gården till sonen Lars Göran Magnusson född 1952. Gård såldes i början av 2000-talet och har nu genomgått en stor renovering.

Källa: Gårdar kring Kinnekulle av Gösta Karlsson/Bror Jansson