Vi var 60 personer som samlades vid Sjöutsikten på Kinnekulles västsida, för att vandra tillsammans under ledning av Kinnekulle hembygdsförening. Hela området som vi gick genom, ägdes av Skånska Cement fram till slutet av 1970-talet. Än idag kan man säga att Cementa delvis sätter sin prägel, då flera av de hus som vi passerade är antingen byggda eller renoverade av bolaget.
Redan vid samlingsplatsen berättades den första historien, nämligen om själva parkeringens ursprung. Nils Lundin, tjänsteman på Cementa i Hällekis, hade en idé om att anordna en plats med utblick över Vänern. Hit kördes då massor från cementfabriken, men även en del kasserat material från Rörstrand i Lidköping. Därför kallas platsen lokalt för ”tippen”.
Vår vandring började vid Kullingen, Solhagen och Helgerum. Den lilla vägen som husen ligger längs, kallas för ”Gårkelista” (gurk-listen). När Cementa expanderade i stora kalkstensbrottet, fanns tillslut inte den gamla vägen kvar. Istället anlade då bolaget dels en ny väg mellan Hällekis och Medelplana, dels den här mindre vägen. Vägens förhöjda uppbyggnad, gav associationer till en gurklist.
Vi gick vidare mot Brunnstorp, som kan vara så gammalt som 1700-tal i grunden. Torpet har haft funktion som så kallat ”mjölktorp”, det vill säga att de hade några kor och sålde mjölk till människorna i närområdet.
Kvällen var otroligt vacker, lagom varm och med nyutslagen ramslöksblom vid våra fötter. Vi stannade vid Nubben, och fick bland annat lära oss att Hällekis orienteringsklubb använde huset under en period på 1960- och 70-talen. Två slingor i närområdet användes för deras verksamhet. Torpet var en skifteslott av grannhuset Trädgårdstorp, vilket har anor från 1740-talet. Här lever fortfarande minnet av Gustav och Hildur Johansson, som drev en taxirörelse som sedan gick i arv i fler generationer.
Vi gick tillbaka ned mot ”stora vägen”. På höger sida noterades att sockengränsen mellan Medelplana och Österplana är markerad genom en lång rad av planterade ekar. Nästa stopp var Kråkelund. Nuvarande boningshus är uppfört på 1870-talet, men det ska tidigare ha funnits ett soldattorp på platsen. Skogvaktare bebodde huset under åtminstone 100 år.
Intill Kråkelund ligger en liten villa i nationalromantisk stil, byggd 1908 av Cementa som tjänstebostad till en gemensam barnmorska för Österplana, Medelplana och Västerplana. Byggnadens namn skulle vara Kråkebo, men har i folkmun alltid kallats för ”Storkebo”.
Vi avslutade vid Kärrgården 1, 2 och 3. De ligger på platsen för en gammal bybildning, där det ska ha bott över 500 personer under 1600-talet. Dagens bebyggelse består av arbetarbostaden Kärrgården 3 som byggdes 1908 för arbetare i rödstensbrottet. Kärrgården 1 är ett torp som friköptes från Cementa strax innan bolaget lade ned. Kärrgården 2 slutligen är troligen från sent 1800-tal och har en ovanlig uppbyggnad med en gjuten, putsad bottenvåning och en överbyggnad av trä. Huset inrymde från början två lägenheter. Här åt vi vår medhavda matsäck, och sedan vandrade vi tillbaka till Sjöutsikten i lagom tid för att uppleva solnedgången över Vänern.
/Anna Lokrantz