Hembygdsföreningens höstvandring 2026 gick i Gössäter. 47 personer samlades på stationsplanen, utrustade med regnkläder och paraplyer. Vi började med att tala något om Gössäters utveckling under det sena 1800-talet.
Samhället expanderade i samband med att järnväg drogs till platsen. Det var Skara-Kinnekulle-Vänerns järnväg (SKWJ) som etablerade sig med slutstation i Gössäter. Ett industrispår fortsatte dessutom norrut till Hönsäters hamn. Järnvägen invigdes i december 1887, och snabbt bebyggdes närområdet med allt som hörde till: stationsbyggnad, lokstall och reparationsverkad. Dessutom byggdes hotell, järnvägsbostäder och en villa till trafikchefen. Nya bostäder och affärer etablerades också i samhället.
Det som finns kvar idag vid stationsplanen är endast ett litet magasin, som enligt uppgift har ett högt kulturhistoriskt värde som ett av de äldre bevarade järnvägsmagasinen i landet. Gössäters samhällsförening gör ett fint arbete med att underhålla det lilla huset på ett varsamt sätt.
Vid sidan av spåren ligger Hedvigsborg, byggt som hotell. Det är den byggnad som idag har fasaden klädd med gula eternitplattor. Senare blev byggnaden kommunhus med kommunalkontor, sjukkassa, bibliotek och bostad för kommunalkamrer. Dessa funktioner upphörde i och med kommunsammanslagningen 1952 då Kinnekulle landskommun bildades med administrativt centrum i Hällekis. Anders Sahlström berättade om när han bodde i huset på 1990-talet. Då var det fyra lägenheter i byggnaden. I en av lägenheterna bodde Rut Lilja, som hade varit föreståndare på Kinnesäters ålderdomshem.
Tegelhuset som ligger intill har inrymt många olika verksamheter under årens lopp. Det uppfördes för Gössäters Kooperativa Handelsförening. Det har också varit slakteri, snickeri, manufakturhandel som drevs av Axel och Nils Karlsson samt skyltfabriken Aros skyltar. Idag är det ett bostadshus.
År 1947 upprättades en detaljplan för Gössäter. När man läser beskrivningen, får man också en nulägesbeskrivning av samhället: Det anges att här finns 160 bofasta, en vävnadsindustri som sysselsätter 14 personer (Granliden/Klockaregården), en stenindustri med sju anställda, ett snickeri, ett åkeri, fyra affärer och ett pensionat. Detaljplanens syfte var att bygga ut och förtäta, och att förbättra vatten och avlopp. Ett trettiotal nya tomter skapades väster om järnvägen och 15 tomter öster om. De nya villorna längs Alvägen och Björkvägen uppfördes 1965.
Det finns också några äldre hus längs Björkvägen. De byggdes 1903–04 för järnvägens behov. Tre familjer bodde i varje hus. Under 1930-talet var det brevbärare Birger Andersson som ägde byggnaderna. I en av lägenheterna bodde Georg Persson med familj. Han startade cykelverkstad på andra sidan gatan. Med på vandringen var hans söner Rolf och Stig Persson som visade en bild från den tiden.
Vandringens nästa stopp blev Kinnesäters ålderdomshem, uppfört 1960. Efter nedläggningen har det varit flera olika verksamheter i byggnaderna: lekskola, den privata förskolan Kullebarn, vandrarhem under en kort period och slutligen användes delar av byggnaderna som privatbostad. Forshem-Fullösa hembygdsförening hade under en period sin föremålssamling i lokalerna. Lyckligtvis hade de flyttat samlingen innan alla byggnader brann ned år 2020. Idag är det tomt på platsen, men spår efter byggnaderna finns i form av hårdgjorda ytor och fruktträd.
Karlslunds pensionat byggdes av Fredrik Carlsson. Från början var det avsett för affär och bageri i byggnaden. Pensionatsdelen tillkom senare. En släkting till Sven Oldin hade med sig en gammal bild av hur Karlslund såg ut på 1910-talet.
Det har funnits flera affärer i Gössäter. Kooperativa Handelsföreningen etablerade sig tidigt på orten, och fanns i en byggnad längs Gössätersvägen. 1946 byggde föreningen ett eget hus, det är den byggnad som senare blev Gössäters handel.
Vandringen slingrade sig uppför Gössätersvägen med ett stopp vid Betelkyrkan. Den byggdes 1939 och församlingen var aktiv fram till 2010. Efter detta har byggnaden varit privatbostad. I det vita huset i svängen låg Tekla Magnussons manufaktur- och kortvaruaffär. På den tiden såg byggnaden mer ut som det äldre, gula huset som ligger intill. Affären brann ned 1944 och när det återuppbyggdes fick det sitt nuvarande, mer moderna utseende. Det var tidigare två lägenheter i huset, numera är det privatbostad för en familj.
Granliden/Klockaregården byggdes år 1923 av Maja Ström som drev vävskola i byggnaden. Ella Carlén var en annan lärare. Varje höst och vår hölls utställningar i byggnaden.
Vi gick uppför backen och tog av in på Frälsegårdsvägen. Här fanns Dunérs vandrarhem i korsningen Gössätersvägen. Pia Odh stannade till vid Frälsegårdsvägen 3 och berättade om sin gammelmorfar Oskar Johansson som hade bott i det huset. Han var rättare på Frälsegården och skötte även om utsiktstornet. Hans son Gunnar Johansson drev taxirörelse.
Vi gick sedan en stig ned till banvallen och kom fram till Kullebo, byggt för trafikchef Casper Tham på 1890-talet. Efter det var det raka spåret tillbaka till stationsplanen, där vandringen avslutades och ordförande Björn Sjöstedt tackade alla medverkande för visat intresse. Ett extra tack till Inger Jonsson som har lånat ut en pärm med material som handlar om Gössäter som vi hade stor nytta av.
/Anna Lokrantz