I hembygdsföreningens vandring, i ett stilla vårregn, deltog 18 personer. Vandringen gick igenom de fina betesmarkerna kring Bestorp i Medelplana socken. Torpet Alehagen, är rivet för åtskilliga år sedan. Namnet lever dock fortfarande kvar i bygden tack vare ”Alehagesa”. Så kallades allmänt torparehustrun, som bodde där under senare delen av 1800-talet. Egentligen hette hon Stina Kajsa Jonsson, född Wennerlind i Hönsäter år 1832. Hon var en s.k. klok gumma, som samlade och torkade allehanda örter m.m.
Under den fortsatta vandringen såg vi resterna efter flera torp bland annat Lilla och Stora Kollängen , ”Täckars”(här bodde en taktäckare), ”Adla Lottas”. Torpet Glasbacken används som fritidsbostad. Betesmarkerna, på kalkstenslagret, har ett tunt jordlager och på en del ställen ligger kalkstenshällarna nakna . Här finns en flora som gynnas av kalkrik mark, och att området betas. Utmed vägen såg vi bland annat orkidén St Pers nycklar och gullvivor. Vi vadade över Stussabäcken och kom så småningom fram till ruinerna av gården Bestorp. Numera finns enbart ruiner i kalksten kvar. På slutet av 1970 talet användes byggnaderna som övningsföremål av brandkåren. Under tidig medeltid donerades Bestorp som biskopsgård för biskopen i Skara stift. Den s.k. Apollonia-källan i Bestorps trädgård hör också samman med att gården varit biskopsgård. (mer finns att läsa på Kinnekulle Hembygdsförenings hemsida) Vi besökte källan och såg att den behövde restaureras.
Efter medhavd matsäck vandrade vi tillbaka till bilarna.