Torlagården i Västerplana

På höger sida direkt efter kyrkan ligger gården men anor från förr.

Karta

Bildgalleri

Obs! För att se bilderna i orginalstorlek klicka på titeln  till bilden i galleriet så öppnas en ny sida med bilden i orginalstorlek.

Om

Manbyggnad uppförd 1895 och tillbyggd 1926. Ekonomibyggnad uppförd 1907 tillbyggd 1930

Inköptes av Hellekis AB år 1879 som uppgicks i Skånska Cement år 1913. År 1884 övertogs den på arrende av Lars Johan Andersson, född 1848 död 1928 och dennes hustru Maja Lisa Petterdotter . År 1907 övergick arrendet till deras son och 1941 till dennes söner Erik född 1913-03-27 och Sven Larsson född 1916-04-08.

Sedan 1944 brukade Sven och Sonja Larsson släktgården Torlagården i Västerplana. Före Sven Larsson brukades den först av hans farfar, sedan av hans far. Gården var liten, bara 32 tunnland. Det var svårt att reda sig på den marken, Sven fick ta jobb som snickare i Götene och Sonja fick ta över jordbruket och hemmets sysslor.
Sven hjälpte till på kvällarna och helger men Sonja hade ansvaret för allting själv. Djuren krävde ju ständigt sin passning även om det fanns andra saker att göra. 1973 fanns omkring 20–tal mjölkkort och ett drygt 30-tal ungdjur i ladugården. Djurantalet ökande í och med att gården moderniserades maskinellt, jobbet blev lättar fysiskt.

I början av 1970-talet sedan utvidgade makarna Larsson sin gård genom att köpa in marken till en granngård. 80 tunnland fick gården att sköta och det krävdes då att båda makarnas gjorde en insats på gården. En av familjens två söner, Rune, var också hemma och hjälpte till. Sommaren 1973 fick Sven en hjärnblödning och Sonja samt sonen Rune blev de som skötte gården, Sven bättrade på sig och kunde återgå i arbete och avlastade en del av arbetsbördan.

Sonja fick hösten 1973 ta emot utmärkelsen till “Kinnekulles duktigaste husmor”, dels för sitt idoga arbete i hushållet och på gården och från att utvecklat den lilla gården till ett till ett bärkraftigt jordbruk.

När Sonja och Sven upphörde med jordbruket övertog sonen Rune med fru gården, idag finns inga egna djur eller eget arbete på gården, ladugård och mark arrenderas ut. Familjen har sin inkomst från annat förvärvsarbete.

Anekdoter från gården
En stenhuggare i Västerplana kallades för Har-Anders, bodde upp i skogskanten. Han hade fått en planka av en bonde och skulle hämta den. Den tog han och bar till berget och fick vid hemkomsten se att någon hade skurit ut en bild av en hare på ena sidan, ypperligt väl skuren. Han går tillbaka med plankan och ropar ljudligt till bonden ”Var har du din dräng för nu ska han dö”? Har-Anders hade svårt för en del uttal. Bonden fick gå efter hyveln och hyvla bort haren. Den pojken som skurit haren lär ha varit skicklig att tälja.
Det tillhörde stenhuggarna eller fler att varje år få en lång planka av bolaget för vilket de bröt och högg, att köra skottkärrorna på. Det var denna levererade planka drängen i Tolagården Karl Berger fick det infallet att tälja en figur av en hare. Som denne pojke var duktig i täljandets konst blev det likt en hare. Det var då han sa till bonden i Tolagården ” Var hardu din dräng för nu skall han dö” Johan gick efter en hyvel och hyvla bort bilden.
Namnet Har-Anders hade han då för att föräldrarna eller i varje fall fadern bott på en gård som troligen hette Harbogården