Sjöfarten på Kinnekulle

Bildgalleri

Om sjöfarten

Här beskrivs sjöfarten vid Kinnekulles hamnar, källan är ur boken “Min hemsocken” av John-Eric Andersson år 1958 och uppgifter från privatforskare Anders Engdahl samt uppgifter från böckerna “Båtar på Vänern” av Björn Larsson

Före järnvägens tillkomst utgjorde båtlederna till och från hamnarna på Kinnekulle den viktigaste förbindelselänken med yttervärlden, under sommarmånaderna. På 1880-talet var båtförbindelserna följande:

Ångfartyget “Råbäck, tillhörde friherre Carl Klingspor, gick reguljära turer mellan Lidköping och Karlstad samt mellan Lidköping och Köpmannebro – Sunnanå. Vid samtliga turer anlöptes Råbäcks hamn. turerna var:

Från Lidköping till Karlstad onsdagar kl. 5.00 på morgonen med ankomst till Råbäck kl. 6.00 och till Karlstad kl. 8.00 på kvällen. Åter från karlstad på torsdag kl. 11.30med ankomst till Lidköping kl. 20.30 på kvällen. Tisdag och fredag fram och åter ankomst mellan Lidköping och Sunnanå. Lördag gick “Råbäck” Lidköping – Hönsäter – Råbäck- Lidköping, två turer på förmiddagen och en på eftermiddagen. Kapten på ångaren var Pontus Törnebom. “God restauration” fanns ombord och för resande som skulle till hotell Kinnekulle fanns skjuts vid Råbäcks hamn. “avgift 50 öre”. “Råbäck” grundstötte utanför Årnäs 1888 och gick under. en senare ångar “Kinnekulle” uppehöll ungefär samma turer åren till järnvägens färdigställande.

Kanalbåtarna mellan Stockholm och Göteborg anlöpte vissa dagar Lidköping och Hellekis. År 1889 utgjordes dessa båtar och tillhörde “Motala Ströms Ångfartygs Aktiebolag”, av “Juno”, Baltzar von Platen” och “Motala Ström”. Kaptener på respektive båtar var J.P Johansson, Henrik Hansson och O.F Larsson. Strömbom säger “Alla båtar isynnerhet de berömda kanalångarna, äro utmärkta väl inredda, snabbgående samt försedda med god restauration.

Ett par andra båtar, “Lidköping” och “Eos” hemmahörande i Lidköping uppehöll regelbundna turer, den förra Göteborg – Lidköping – Karlstad och den senare Lidköping – Göteborg och anlöpte då även Hellekis hamn. Även ombord på dessa fanns “god och billig restauration”. Kapten på “Lidköping” var Olof Andersson och på “Eos” J.G Ahlberg.

Stadsresorna från Kullen på lördagarna blev avsevärt lättare med ångbåten, den tiden den kunde gå, än när folk skulle låna häst eller försöka åka “snålskjuts” med någon bonde eller torpare som själv skulle in till staden. Båtresan tog inte mer än en timma i anspråk i vanliga fall under det hästskjutsen kunde behöva flera timmar.

Ångaren Eos övergick så småningom helt till fraktfart mellan Lidköping och Göteborg. Dock användes den under högsommaren ofta för lustresor på Vänerhamnarna och den gamla välkända båten har gjort otaliga turer med nöjesresande över Kinneviken och Vänerns blåa innanhav.

Bogserbåten Hellekis gick troligtvis under namnet Harge innan namnet Hellekis togs.

Fartyget Kerstin ligger numera som vrak i sjön Boren vid Karshultsbrygga.

Aagot byggdes vid Södra Garns varv i ek och furu av skeppsbyggmästare JA Svensson och riggades då som skonert det var Liljedahl AB som beställt fartyget. Bruttovikten var 74,8 ton, nettovik 45,88 ton, längd 19,33 m, bredd 6,05 m, djup 2,15 och DW 100. År 1964 ändrades namnet till Belle Amie samt år 1968 till Böljan.

Pråmarna Oden och Frey från fd Harge Bruks (Hammarsförsamling nuvarande Askersunds kommun). Dessa båtar hamnade hos Skånska Cement i Hällekis under första världskriget.
Freys bruttovikt var 137.51 ton och nettovikt 99,52 ton, längd 29.15 m, bredd 6,80 m. Djup 2,31 samt DW 270. Skånska Cement såldes fartyget år 1932 till fartygsbefälhavare Anders Birger Holm, ensam ägare. År 1936 såldes 1/3 för 5.666:66 till maskinist Otto Gottfrid Olsson Göteborg. År 1963 finns anmälan om att fartygets sålts till Finland och fick finska signalb: OGIA registrerad i Borgå med nr 523. Under finsk flagg fick fartyget behålla namnet Frey och redades av Per Erik Johansson i Borgå och såldes 1967 till Bror Erik Rask, såldes år 1971 till Aarre Ilvesvitto i Helsingfors för att användas som lustfartyg.

Carlotta bygges i Sjötorp 1883 af Sixten Groth fick en 25 hk Regulax råoljemotor och senare en 8 hk vinschmotor i samma fabrikat. Brottovikt 49.16 ton, nettovikt 36.92 ton, längd 16,33 m, bredd 6,55 m.

Under bärsöndagarna kom förr ofta lustresor per båt från Kristinehamn, Karlstad och andra Vänerhamnar till Kullen. Ett par motorfartyg, “Kållandsö” och “Skärgården”, vilka egentligen gick mellan Kållandsö och Lidköping, var mycket anlitade för lustresor till och från Kullen sommartid. Dessa båda båtars glanstid var egentligen strax före första världskriget och det ekonomiska underlaget för deras existens var för litet varför båtarna snart såldes åt annat håll.

Några av arbetarna vid Råbäcks hamn byggde sina egna motorbåtar, t.ex. “Sme-Karlsson” och Karl Andersson, omkring åren 1910 – 1920. Deras båtar kunde ta ett mindre antal passagerare och under turistsäsongen gjorde de ofta turer över till Läckö och andra platser på Kållandsö.

Hamnarna vid Hellekis, Råbäck och Blomberg var under 1800-talet synnerligen viktiga ur kommunikationshänseende. Numera har de däremot helt förlorat sin dåvarande uppgifter. Den enda hamn inom kinnekulleområdet som har någon betydelse är Hönsäters.
Några ord om hamnen vid Råbäck vid sekelskiftet må här vara på sin plats. Där rådde då ett sjudande arbetsliv. Vid stenhuggeriet sysselsattes ibland 15 till 20 man, dels vid hyvlarna och dels med huggning för hand av kalksten. På viadukten rullade med jämna mellanrum vagnar från kalkgruvan fram och tömde sin last i båtarnas lastrum, för att sedan dragas upp tom av näst lastade vagn.
En vardagar var här aldrig tyst, bullret från vagnar, rasslet från hyvlarna, bruset från den nedrasande kalken, stenhuggarnas taktfasta klubb- eller hammarslag – allt förenades till en arbetets symfoni av stora mått.

I hamnen kunde ligga båtar och vänta på last, ibland upp till 10-12 stycken och det kunde vara trångt om utrymmet, men ett rörligt liv. Segelbåtar som trafikerade Råbäck var ibland andra, enligt Tage Sjöström som var född vid hamnen och hela sitt liv vistats där:

  • Hedvig – skeppare August Olsson
  • Hilma – Gustav Nilsson
  • Enigheten – Stark
  • Oskar II – Berntsson
  • Jenny – Mattias Hjälm,
  • Bruce – Svensson
  • Aagot – Johan Olsson
  • Dakapo – Jönsson, senare Hj. Olsson
  • Doris – Otto på Pirum
  • Erlandus – Anders i Môsen
  • Prins Oskar – Otto Olsson
  • Flygarn – “Tuttelure”

Lasterna bestod av släckt och osläckt kalk samt bearbetad eller obearbetad sten av skilda slag. Alla dessa båtar var segelskutor på den tiden, men blev senare motordrivna i den mån de fanns kvar.
Vad som först föll en besökare i ögonen var viadukten på vilken kalkvagnarna kördes ut till båtarna. Den beskrev Ström bom år 1888 på detta sätt:

“Viadukten är stark och säker, fastän det just icke synes så för den oinvigde. Spåret och dess närmaste underlag hvila på grova träbockar, hvilkas “ben” förenats medelst tvenne i kors gående snedsträvor och en tredje ströfva tvärs öfver dessa, allt av trä. I nedre ändarne af de runda, tvärt afskurna benene har man indrifvit först en mycket bred, i öfverkanten skarpslipad jernring af några tums mindre diameter än sjelfa benets, och sedan midt i centrum deraf en mycket grof jerndubbe. Som underlag för bockarne har man användt stora sandstensblock med djupt urhuggna hål, hvari jerdubbarne inpassats. På detta sätt har det blifvit möjligt att utan för dryga kostnader åstadkomma en säker viadukt af så ansenlig längd och höjd. (Längden ca 500 fot, höjden 27 fot över marken). Ritningarna till såväl denna som hela spårvägen äro uppgjorda af ingenjör Atterberg i Göteborg.”

Sista kalklasten sjövägen gick från Råbäck år 1934 och några år därefter revs såväl viadukten som kalkbanan. Stenbearbetningen fortgick men i mindre omfattning och sysselsatte år 1958 5-6 man. Modern verkstads byggnad har uppförts i senare delen av 1950-talet och moderna maskiner stod då också till förfogande.

Två stora bostadshus och ett mindre vid Råbäcks hamn inhyste på 1950-talet omkring sex familjer mot tidigare tolv eller mer. En arbetare har berättat att när han gift sig i slutet på 1800 talet fick han ett rum med järnspis, dock med förbehållet att han skulle ta emot en inneboende ungkarl också i detta rum.

Stenarbetarna vid hamnen hade jämförelsevis bra betalt för sitt arbete i förhållande till övriga arbetare där. Därför rådde en viss stridighet mellan huggarna och övriga grupper. De förra tog icke gärna in någon ny man i sitt lag och därför kunde en hyvlare t.ex. även om han visat sig var skicklig huggare , inte i förta taget komma intill vid det bättre betalda jobbet. Huggarna stod också i regel i stor gunst hos ledningen, så att om det blev om om arbete ordnades det alltid så att dessa fick annan sysselsättning i första hand.

*Kvillebäcken
Nere vid hamnen fanns tidigare ett ångbåtshus som låg nedanför tegelhuset. Huset användes bl.a till lustbåten Kvillebäcken på 1930-talet och denna båt ägdes av baronen. Båten togs ur trafik och skrotades 1938. Gösta Olsson byggde om båten till en sommarstuga i skogen mellan Råbäcks hamn och Trolmen nästan nere vid stranden ligger vraket än idag.

BåtnamnByggd på varv årBefälhavareHemortRedareÅrMotor mm
AagotGarns varv 1890GA OlssonRåbäckJ F Eriksson1901-1906
J W OlssonRåbäckJ F Eriksson1908-1917
J W OlssonRåbäckJ F Eriksson1918-192120 hk
J W OlssonRåbäckWilhelm Klingspor1922-1933
J W OlssonRåbäckWilhelm Klingspor1931-194135 hk
G T OlssonRåbäckWilhelm Klingspor1942-1947
G T OlssonRåbäckWilhelm Klingspor1948-1961
BernhardinaGarns varv S JohanssonHellekisG Grewilli1885Sk. 73 ton
CarlottaSjötorp1883C Jönsson Hellekis F Sköldebrand1891Sl. 45 ton
Carlotta Borgvik 1872S JohanssonHellekis C Sköldebrand1871
A JohanssonHellekis A Johansson1873Sl. 14,5 nl
A JohanssonHellekisC Sköldebrand1875-1877
A JohanssonHellekisFA Sköldebrand1881
C OlssonHellekisFA Sköldebrand188545 ton
C JönssonHellekis Hellekis AB1895-1896
F PetterssonHellekis Hellekis AB1897-190641 ton
CharlottaAmne härad 1868HellekisG Grewilli188123 ton
CharlottaArvika 1867J LindbergVästerplana P Jaensson1871Sl. 8.0 nl
Ellida1872A LarssonHellekisF Sköldebrand1891Sl, 46 ton
Ellida1873J A SöderHellekis F Sköldebrand1891Sl, 22 ton
FreySjötorp 1889B Holm HällekisSkånska Cement1923-3192 hkr
Johanna MariaHillringsberg 1866A AnderssonVästerplanaP Jaensson1871Gl, 275 nl
A AnderssonVästerplana P Jansson1873
A AnderssonVästerplana P Jansson1875-77
J OlssonVästerplanaP Jeansson1879
LydiaOrust 1882C OlssonHellekisF Sköldebrand1891Sl. 25 ton
NordstjärnanGarns 1873A LarssonHellekisF Sköldebrand1891Sl. 22 ton
(Besökt 873 gånger, 1 idag)