Sågersta kvarn mm under Råbäck

Kvarnen ligger på höger sidan vägen ner mot hamnen förbi Råbäcks slott

Karta

Bildgalleri

Om

Sågersta kvarn och om mjölnare Anders Larsson
Första bebyggelsen är från 1700-talet, dåvarande kvarn stod på branten över gårdsplanen, det fanns inte några dammar då, vattnet rann direkt ner i en stockränna vidare ner på ett s.k. skovelhjul. På vintern var det mycket arbetsamt att hålla rent från all is som bildades.

Kvarnen var inte så stor bara ett par stenar i andra våningen, allt spannmål som skulle malas fick bäras upp, kvarnen var försedd med sikt men den var grov, så det blev s.k. samsikt grovt mjöl, något vetemjöl förekom inte på den tiden.

Anders Larsson född 1832 och Catarina född 1822 kom till kvarnen 1856 och var mjölnarpar i den gamla kvarnen till 1887 då nuvarande kvarnen byggdes. Kvarnen murades av en murare som hette Viktor Rhodin, vilken än idag bevittnas som en god murare. Denna kvarn var modern bebyggelse på den tiden, den var försedd med 3 par stenar 2 siktar för råg och vete.

Det var hårda år på den tiden, när Anders och Catarina kom till Sågerstad, Catarinas far och mor levde då, men var tvungna att sluta med kvarnen av åldersskäl, men de fick bo kvar tillsammans med Anders och Catarina i stugan.

Anders fick då göra s.k. dagsverken för Torpet. Arbetstiden var 12 timmar och s.k. dagpenning 40 öre. Men Anders var dock en förslagen man, han förstod att detta inte skulle gå i längden, utan han lejde en dräng och slog sig på trädgårdsodling, han hade drivbänkar och alster av olika slag bl.a. experimenterade han fram en ny kålsort som gick under namnet ”Sågerstakål”, kålhuvudena blev inte så stora men desto fastare. Det blev stor efterfrågan på ”Sågerstadskål” inte bara på Kinnekulle utan vida omkring. När han skulle till staden och sälja sina produkter, lastade han roddbåten full och gjorde många roddturer dit, med sina lass av grönsaker, söttbär och fisk. En roddtur till Lidköping gott väder tog 4 timmar i anspråk, när vinden var fördelaktig kunde han använda ett segel av linne, som hans Catarina själv spunnet och vät. När hösten kom och allt skulle skördas så blev det stora mängder kål och rötter, han lejde då en Vänerslup och seglade till Karlstads marknad som varade i en vecka. Trädgårdsskötseln var inte så tidigt utvecklad i Värmland varför han lätt fick sålt sina produkter.

Då han fiskade använde han not och långrev för det mesta, hans hustru spann allt garnet själv som användes till detta. Det hus som står där idag är byggd 1838, men då fanns inget golv i det utan bara jordgolv. De enda värme- och ljuskällorna som fanns var en öppen spis i rummet och en i köket.

När Catarina på kvällarna kokade kvällsmat, som nästan varje dag bestod av gröt, stod hon med en brinnande trädsticka i munnen för att se när hon rörde till maten. Någon såg fanns inte, utan man högg långa kraftiga bitar som man fick lägga på en bock framför spisen och skjuta in en bit i taget allt eftersom det brann.

När eld skulle göras upp var detta inte det enklaste det fanns nämligen inga tändstickor på den tiden, utan man fick använda flinta och stål samt s.k. fnöske.

För att återgå till kvarn och mjöl, så var år 1871 ett s.k. nödår torkan var svår så att allt torkade bort överallt. Människor fick lida svårt, men ännu mer djuren, de som inte slaktades eller självdog, bestod på våren när de släpptes ut i skogen på bete endast av skin och ben. Men Anders som var en företagsam man hade på sommaren varit över till Kållandsö och försett sig med vass, som bönderna hade med sig när de på vintern kom över isen till Sågerstad för att mala, vid stränderna runt Sågerstad fanns inga vasstäkter.

Färderna över isen med häst blev många gånger dramatiska, hur kall vintern än var så bildades alltid råkar i isen ändå, som var mycket svårforcerade med häst, bönderna la täcken över råken och hade tränat sina hästar att hoppa över dessa, slädarna däremot fick de sedan själva dra över råken för hand.

På hösten och vintern 1871 kom folket till kvarnen med små säckar på endast 2-3 kg för att få malet, för att dryga ut säden något malde man ner ekollon till mjöl. För att återgå till nuvarande kvarn kom alla från godsen runtomkring samt småbrukaren från många håll dit för att mala, när det fanns vatten lät man kvarnen gå både natt och dag.

På norra gaveln av kvarnen finns dörrar i andra vången, på den tiden fanns hiss upp till dessa dörrar, som användes för spannmål som kom över sjön till Sågerstad för att malas, det drogs på kärror från stranden upp till kvarnen. Många kom så långväga from som Kållandsö och Lurö för att få mala i Sågerstad kvarn

Anders innehade stället till 1912 då sonsonen Vilhelm tog vid, för att bruka Sågerstad till 1923 då han tog familjen med sig och åkte över till Amerika.

Under 1995-2001 restaurerades den gamla kvarnen av dåvarande ägare till Råbäcks egendom familjen Söderblom, kvarnen var familjens skötebarn och med stor omsorg och skicklighet har kvarnen återfått sitt ursprungliga utseende. Kvarnen

KällaIsidor Andersson har skrivet detta 1971
Sammanställning och nytagna bilder av Freddie Wendin och Lena Brodin, övriga bilder från Kinnekulle Hembygdsförenings bildarkiv

Nedan ur boken: Min hemsocken av John-Eric Andersson boken skrevs 1958

Denna kvarn som tillhör Råbäcks gård är belägen strax norr om Råbäcks hamn. Den nuvarande kvarnbyggnaden är uppförd 1887 och den står på samma plats där en tidigare kvarn varit belägen, som drevs med vattenhjul. Ovanför har en ännu äldre kvarn legat och det troliga är att det från början varit någon mycket enkel skvaltkvarn för gården sbehov och att den sedan efter hand byggts om och ändrats allt efter som nya rön gjorts inom området. Att kvarnplatsen är gammal det torde man dock kunna vara säker om.

Strömbom säger i sin bok om Kinnekulle år 1888 ifråga om Sågersta några ord: “Råbäcks qvarn, denna är, isynnerhet för fackman, ganska intressant att bese, inrättad som den är enligt alla nutidens fordringar roch med största möjliga tillgodogörande af den i coh för sig vanligen obetydliga vattenmängden. Denna uppsamlas i tvänne ofvanför qvarnen anlagda stora dammar och ledes från den nedre af dessa genom brant stupande rör till en turbin, som drifver det hela. Qvarnen är försedd med två par stenar, stålsikt, samsikt, hissverk, pater-noster-verk, spetsmaskin att rensa säd, sugrör, som utdragna värme och vattenånga från gående senar, med fläkt eller ventilatorer utanför, m.fl. praktiska anordningar.”.

Kvarnbyggnaden är uppförd av sandsten, ett material som man inte hade långt efter där nere i sjökleven och som säkerligen inte blev så dyrbart att bryta och framforsla med hänsyn till de då rådande låga arbetslönerna. Tegel kom till användning endast i valvbågarna över fönster och dörrar. Vem som murat upp byggnaden är inte helt klart men det torde vara Viktor Rodin, en murare som var verksam på trakten vid den tiden och ett stycke in på ´1900-talet. Byggnaden innehåller två våningar och en stor vind. Till vinden kommer man direkt utifrån över en träbrygga. Här infördes spannmålen som skulle malas och här tömdes den ner i kvarnkuporna och rann ned till stenarna som var belägna i våningen under. I vindsvåningen fanns också de båda sikterna inrymda, till vilken mälden transporterades genom paternosterverket.

I andra våningen låg stenarna i sin kar med anordningar för deras lyftande, här fanns också spetsmaskinen varmed spannmålen kunde rensas. Snickeriet i kvarnen var utfört av en snickare från Årnäs som hette Härngren och han hade gjort ett omsorgsfullt arbete. Ännu efter så många år syns att han strävat efter att göra ett gott arbete, det är inget hastverk han lämnat efter sig. I denna våning finns också tullbingarna där mjölnaren förvarade den spannmål han hade rättighet att ta i tull vid förmalningen. Tullen på en tunna råg var 3 kannor och på en tunna blandsäd eller havre 4 kannor. Det gamla tullmåttet finns fortfarande kvar.

I söderhörnet av andra våningen ligger också kvarnkammaren där mjölnaren och hans kunder haft en varm vrå framför den murade rörspisen, medan de väntade på att kvarnen skulle göra sitt.

I bottenvåningen är själva maskineriet placerat. Turbinen ligger djupt nere i golvet, den är tillverkad i Kristenehamn och före denna fanns en turbin, som var gjord vid Lidköpings Mekaniska Verkstad under ingenjörs Kuylenstjernas tid. Här i detta rum finns allt kvar, det kraftiga drivhjulet med sina träkuggar, remskivor, remmar och axelledningar m.m. Allt befinner sig dock i ett långt framskridet tillstånd av förfall.

Som rean Strömbom anmärkte var vattentillflödet till Sågersta mycket ringa utom vid vårflod eller riklig nederbörd. Därför hade anlagts två uppsamlingsdammar den ena låg högt uppe på sandstenskleven, ovanför vägen från Råbäck ner till hamnen. När denna damm var full rann vattnet ner till nästa som låg betydligt lägre. Denna nedre damm var murad av sandsten, ett arbete som utfördes 1888 av Viktro Rodin som vid detta arbete tjänade den oerhörda summan av 12 kronor per dag. Bindemedlet utgjordes av gullera, som lär ha funnits på sandstenslagret. Denna lera, blandad med kalk blev ett utomordentligt starkt bruk, vilket också kunde konstateras numer än sextio år efteråt. Trots de stora påfrestningar, som vattnet utgjort, höll ännu stenarna ihop i själva dammen. Genom dammluckan släpptes vattnet från nedre dammen in i en trätunnel som förde det direkt ned till turbinen i kvarnen.

Boningshuset till kvarnen byggde s1938 och har givetvis sedan dess genomgått en del förändringar, men är dock till det ytt4re ännu samma som för mer än hundra år sedan. Både kvarnen och stugan har ett mycket vackert läge där de ligger inbäddade i lummig grönska och med en enastående vacker utsikt ut över sjön. Från kvarnvindens fönster kan man isynnerhet njuta av det vackra, som utbreder sig för ens öga och vilket inte gärna kan beskrivas utan måste ses för att komma till sin rätt.

Den under senare tiden mest kända av Sågersta mjölnare var onekligen Anders Larsson, som finns beskrivet i första stycket ovan.

År boendeNamnFöddFödelseort
Karin Olufsdotter-1699
Swen Olufsson, dräng-1733
-1755Lars Persson. Larsson1686
Hustru Kierstin Andersdotter
1733-Dotter Annika1733Medelplana
1735-Dotter Catharina1735Medelplana
1738-Dotter Maria1738Medelplana
Dotter Ingrid
Hustru 2. änkan Kristina Larsdotter1700-1748
1752-1753Anders Månsson1722Medelplana
-1758Lars Biurberg, ryttare1708
Hustru Stina Jonsdotter1714Medelplana
1751Dotter Kristin1751Medelplana
Dotter Britta1756
Erik Eriksson1723
Erik Eriksson, fader
Ingeborg Johansdotter, moder
Hustru Britta Bengtsdotter