Rivning av Cementfabriken i Hällekis2017-12-13T16:17:37+00:00

Rivning av Cementfabriken i Hällekis

Nu är Hällekis Cementfabrik ett minne blott.

Under femtio år har man byggt, byggt till och byggt om produktionsanläggningen för cement i Hällekis. Ca 100.000 ton stål och betong gick det åt att få ihop en anläggning som kunde producera 2.000 ton cement per dygn.

Nu är allt detta ett minne blott, ty efter ett års riv- och demonteringsarbete återstår ingenting utöver ett stort lager skrot samt div. ev. återanvändbar maskinutrustning.

Nya tider stundar och för f. d. cementfabriken är det fodertillverkning so kommer att gälla i fortsättningen i Svenska Foders regi. Trots att rivningen av cementproduktionsutrustningen var nödvändig då den var allt för specialiserad finn s mycket infrastruktur som kommit till användning i Hällekis. Stora lagerutrymmen, lokaler och framför allt siloutrymmen kommer väl till passi den nya verksamheten i Hällekis.

Historien bakom rivningen.

När en cementfabrik har producerat färdigt och skall rivas handlar det om många ton maskiner och byggmaterial som skall tas om hand.

Cementfabriken i Hällekis på Kinnekulle var i full produktion i ca 50 år innan den ställdes av 1979. Då bostadsbyggandet avstannade efter miljonprogammets genomförande var också tiden ute för flera cementfabriker i Sverige, däribland Hällekis med ca 300 anställda. De anställda hade dock tur, företagsakuten var öppen hos regeringen och en ersättningsindustri byggdes upp i form av en fabrik för Rockwool-tillverkning på granntomten. När Rockwools fabrik var klar flyttade hela arbetsstyrkan över och cementfabriken stängdes av.

Nu har det gått tjugo år och på cementfabrikens område har olika slag av företag etablerats och dragitb nytta av den infrastruktur som fanns i form av bra vägar, hamn samt en mängd silo, byggnader etc.

Behoven för de verksamheter som nu växer på området är dock annorlunda och därför var det dags att riva själva cementproduktionslokalen för kommande nybyggnation.

Gott om både betong och järn.

Den produktionslokal som rivits är ca 200 m. lång och 40 m. bred med en höjd av ca 10 m.

Byggnadsdelarna och maskinparken som har plockats ned har beräknats väga ca 100.000 ton. Att en cementfabrik har gott om cement för att producera betong är ganska naturligt men med tanke på de mängder av järn som ingår ifrågasätts om man inte också hade eget järnbruk.

Mängden av  armering och grovleken på armeringsjärnen upphörde inte att imponera under rivningens gång.Det var inte ovanligt att en betongpelare innehöll både konventionell armering och dessutom en stålbalk 300 x 300 mm.

Cementugnar med rejäla dimensioner.

En cementfabrik består av maskiner med stora dimensioner. Vad sägs om de roterande cementugnarna varav två har en längd av 100 m och 50 m för de andra två.Diametern mellan 3-4 m. Järnrörens vikt ca 300 ton/styck och inmurningsteglet lika mycket. I drift vägde cementugnen ca 600 ton och det var nödvändigt att den fortsatte att rotera även vid strömavbrott. För detta ändamål fanns en bensinmotor installerad som skötte driften vid strömavbrott. Motorn är på ca 7 hk. otroligt men sant.

När vi ändå är inne på siffror kan nämnas att en av kulkvarnarna väger ca 200 ton och växeln ca 100 ton. Motorn är på 2.000 kw.

Slutet på en epok.

Nu har dock alltihop jämnats med marken. Den tjugoåriga viloperioden efter femtio års produktion är slut. Dagbrottet är återställt, inga 75-tons truckar rullar mer med kalksten till krossen och nya tider stundar.

Vänern får klara sig utan det kalktillskott man fått via fabriksröken under 50 år vilket uppges vara orsak till att Vänerns vatten är av drickbar kvalitet.

Lönar det sig ?

Att idag riva och demontera fabriksanläggningar med den utrustning som nu finns tillgänglig är inte någon större svårighet.

Svårigheterna som man upplevt vid denna anläggning är att bedöma vad som lönar sig att demontera för återanvändning. Dels är maskinparken speciell för sitt ändamål och dels är allting inbyggt och ihopbyggt med varann, vilket skapar problem vid bedömningen över vad som lönar sig att ta tillvara.

Den bedömning alla som demonterar måste göra är till den extra arbetsinsats som krävs i relation till eventuellt saluvärde. Kostar det 10.000 kr extra att demontera en maskin som ev. kan ha ett saluvärde på 50.000 i framtiden är det lockande att göra extrajobbet. Lyckas man dock inte sälja pjäsen och ändå måste skrota den om några år blir det en dålig affär.

Skrotpriset är noll kronor.

Detta dilemma hamnar alla i som sysslar med rivningar och lägger man många extrapengar på att rädda maskiner som sedan inte går att sälja kan det bli jobbigt.

Vid rivningen i Hällekis har man använt konventionella hjälpmedel i form av kranar, och grävmaskin med hammare och skopa, sprängning samt vajersågning. Med nollpris på skrot just nu lagras tusentals ton järn från rivningen i oklippt skick i avaktan på bättre tider.

Cementugnarna åter till användning.

Bland de större detaljerna i Hällekis-fabriken hörde de stora roterande cementugnarna med längder upp till 100 m.

Vikten per ugn var ca 300-400 ton och glädjande nog har de funnit ett nytt användningsområde i miljöns tjänst.

Det är SweConDa AB i Kumla som skall dra nytta av de robusta konstruktionerna vid en ny verksamhet i Kumla.

Kompostering av organiskt avfall i en sluten och luktfri process är affärsidén. Ett amerikanskt patent ligger i botten och vidareutveckling och förfining av processen är avsedd att ske i Kumla där SweConDa AB:s verksamhetblir en del av den kretsloppsverksamhetsom bedrivs i det man kallar “kretsloppsparken”, vid Kvarntorp med SAKAB i centrum.

75.000 ton avfall kommer kapaciteten att vara per år i Kumla och jobbet görs i de rullugnar som tidigare gjort cement i sextio år.

Nog är detta återvinning i ordets bästa mening, där återvinning av avfall sker i återvunna cementugnar som redan har 50 års produktion bakom sig.

Maskinutrustning till salu.

Krossanläggningarna är demonterade i komplett skick fö försäljning. Den största hammarkrossen med en kapacitet av 500 t/tim har en beräknad vikt på ca 400-500 ton, komplett anläggning. En stor mängd övriga komponenter blir också ett resultat av rivningen och söker nya användare.

Bl. a. Kulkvarn, Granuleringsutrustning, Filter, Vindsiktar, Elektrofilter etc är andra”småsaker” som alla har det gemensamt att de är stora och tunga.

Rivningen klar hösten 1999.

Jobbet med rivningen av cementfabriken har pågått från okt-98 till okt -99.

I denna bildsamling redovisas för den det intresserar hur rivningen gått till och vilka som deltagit med maskiner och arbetsinsats. En arbetsinsats som lyckligtsvis nog genomförts utan några personskador.

Resultatet av femtio års möda med att bygga upp fabriken är nu ett minne blott men dessa bilder skall förhoppningsvis kunna ge de som då var inblandade möjlighet till en återblick på “hur det var en gång”.

Nedan några bilder från rivningen av Cementfabriken i Hällekis 1999.

Text och foto Roland Götblad

Dessa företag gjorde jobbet.

Rivningsansvarig……………………………..Kinneflis AB, Hällekis

Personal för “stålavdelningen”…………..Karlkvist Smide, Lidköping

Personal för”byggavdelningen”………….Boos Bygg, Lidköping

Grävmaskin med hammare o.skopa……Bengt Fågelström, Stenungsund

Sprängare…………………………………………Inges Sprängservice, Skara

Betongsågning med vajer……………………Diamantvajerteknik, Halden (Norge)

Stridsvagnsbogsering…………………………Försvarets Materielverk, Skövde

Tillbaka till föregående sida
(Besökt 93 gånger, 1 idag)