Posseska Lancasterskolan vid Hellekis

Denna byggnad är den första Posseska skolan. Undervisningen där började redan 1832, tio år innan lagen om folkskolor kom till. Fastigheten ägs nu av Kinnekulle Hembygdsförening. Byggnaden skänktes 1958 av Kinnekulle kommun och tomten 1981 av Götene kommun. Skolan öppnas någon gång under året av hembygdsföreningen. Fastigheten inrymmer skolsal samt lärarbostad med en kammare samt kök.

Det saknas helt uppgifter om hur verksamheten bedrevs, men förmodligen skedde undervisningen efter traditionella metoder. Den första läraren hette Johan Andersson Hasselberg, han undervisade här under fyra sommarmånader av året. Varför sommarmånader? Jo, skolan tog emot barn av gårdens folk, på sommaren behövde man inte anlita barnen som arbetskraft. Dessutom torde Hasselberg tillhört den grupp lärare, som utan särskild examen, vandrade omkring som informator på olika gårdar vilket var vanligt på denna tid. Detta förklarar varför sonen föddes i Carlsborg och dottern i Wånga. Här vid Hellekis hade han inte familjen med sig. Först 1854 blev han och familjen kyrkobokförda i Medelplana församling då familjen kom från Skövde.

Från tiden 1832-1854 finns endast ett dokument bevarat. Det är en inventarieförteckning som Hasselberg upprättade 1845. Den är nog så intressant och ger en del värdefulla upplysningar. I skolsalen fanns 10 fasta bänkar och 3 sandlådor, samt 7 skrivbläckhorn av bly och 33 griffeltavlor. Av denna inventarielista kan man utläsa att skolbarnen på 1840-talet redan skrev på såväl papper som griffeltavlor. Det var nog endast de mest försigkomna som fick skriva på papper. Småbarnen fick hålla till i sandlådor för sina skrivövningar för att sedan övergå till griffeltavlor. Förmodligen fick barnen själva hålla sig med den obligatoriska hartassen att sudda ut vad man skrivit på griffeltavlan. I skolan fanns vidare 15 Nya Testamenten, 8 ”Läsbok i Folkskolan” samt 10 böcker i ”Historia och Geografi”. Man ägde bara en väggkarta som visade Sverige och Norge men Hasselberg önskade sig även en Europakarta.

Lärare Hasselberg fick 1854 flytta över till en mycket större och nybyggd skola av trä, som placerats alldeles i vägkanten, parallellt med vägen, i den västra delen av skoltomten. Den hade tillkommit genom ett testamente av den 15 februari 1834 som upprättats av ägarinnan till Hellekis Säteri, Hovfröken Grevinnan Louise Posse. Louise dog 1841 och testamentet delgavs arvtagarna. Ramsay som var en av dom ville försöka göra sig fri testamentet och försökte överlåta detta till Medelplana församling. Församlingen var lite försiktig och fick stöd av Kongl. Maj:t som svarade nej till överlåtelsen. I testamentet hade Louise testamenterat en summa av 2 000 Rdr B:co för uppförande av en skolbyggnad med inventarier. Ägaren av Hellekis säteri skulle släppa till allt trävirke till byggnaden utan att fondmedlen rördes. Ovannämnda fondmedel blev 1843 utlånade mot inteckning och 6% ränta till ägaren av gården Bestorp som då låg i Västerplana socken.

Det kom att bli löjtnanten Axel Melker von Arbin, 1850 gift med Hovfröken Louise Posses systerdotterdotter Maria Lovisa Ramsay, som förverkligade skoltestamentets bestämmelser och skolläraren Haselberg kunde 1854 flytta över undervisningen till förut nämnda skolbyggnad. Över ingången till den nya skolan satt infälld en stentavla med namnet ”Possiska Lancaster-Skolan”, denna skylt sitter nu över entrédörren till dem gamla skolan. Den gamla Posseska skolan blev nu ledig och en lärarbostad inrättades åt Hasselberg och hans familj. Detta gjorde att familjen kunde kyrkoskriva sig i Medelplana socken. I samband med Hasselbergs avgång bestämdes att skolan skulle fungera som en vanlig folkskola. Undervisningsmetoderna ändrades till att bli nyare och modernare och utfördes av den nyexaminerade lärarinna vid namn Emelia Lefvander som anställdes. Undervisningen utökades till åtta månader under året.

Den nya skolan var en lång byggnad, som inrymde en ovanligt stor skolsal. Här fanns utrymme tillräckligt för att undervisa barn enligt Lancaster-metoden som Louise Posse lånat från England. Här kunde en lärare undervisa 80 barn på samma gång. Detta tillgick så att barnen delades upp i flera grupper, inom vilka läraren lät de äldre och kunnigare eleverna som ”monitörer” biträda vid undervisningen. Det var en pedagog i London, som hette Joseph Lancaster, som med framgång använde metoden och gett den sitt namn. Läraren övervakade och ledde dock undervisningen. Nu kunde man också ta emot barn för undervisning från närliggande socknar. I byggnaden bedrevs undervisning till slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet revs byggnaden.

Källa: Arthur Andersson, 28 juli 1982, Hällekis