Pär Törnesgården, Rangeles i Västerplana

Mansbyggnad uppförd 1903 tillbyggd och renoverad 1939, ekonomibyggnad uppförd 1870, vagnsbod och magasin 1880.

Namnet Rangeles kommer troligtvis från Fehmans fru Rangela, Fehman bygge till Västerplana kyrka.

De tidigaste noteringar som finns är att gården ägdes av Per Toresson år 1641, en annan uppgift är att han han hette Per Törnesson detta kan vara förklaringen på gårdens namn. Gården har även varit s.k. kronogård och att den sedan kom att delas upp i tre gårdar – Per Törnesgården, Skedesgården och Västergården.

År 1685 reducerades Per Törnesgården av Kronan och under hela 1700-talet brukades gården som ett hemmansbruk. Vid tiden för storskiftet var hemmanet dock uppdelat på två bruk om vardera 1/8. Från 1822 finns uppgifter om en tomtdelning mellan Anders Thorstensson och Magnus och Anders Andersson. I protokollet står bland annat att man ville undvika flyttning av hus och därför delades marken lika mellan ägarnas mannhus och ladugårdar. År 1829 skall Anders Thorstensson ha bytt sin del av gården mot Stenhuggaregården, vars ägare Per Jonsson flyttade in i Per Törnesgården. Från 1923 finns uppgifter om en ägostyckning. Ägaren var då dels Johan Lindh, dels greve Gilbert Hamilton för Greve Gilbert Wathier Hamiltons stärbhus som ägde 1/4 mantal av gården. Stärbhuset hade 1921 sålt 1/4 mantal till Johan Lindh. Hemmanet styckades i två delar, den ena var hemskiftet vid byn tillhörig Johan Lindh, och den andra var ängsskiftet tillhörig greve Hamiltons stärbhusdelägare. I handlingarna framgår också att Per Törnesgården sedan laga skiftet ägde del i ett stenbrott och ett soldattorp (Åtorp 339).

År 1925 köpts gården av Johan Hilmer Gustavsson (bror till Viktor Gustavsson i Storegården), Lars Lönnerud köpte gården 1996 och bedrev försäljning av antikt och kuriosa i byggnaderna fram till 2007.

Under några år fanns Västerplanas telegrafstation i gården och denna sköttes av Hilmers fru Hildegard, det var inte bara Hildegard som fick ombesörja att svara i telefon även barnen fick rycka in vid behov. Installationen gjordes 1931 under denna tid bodde telegrafarbetarna på gården och fick både kost och logi. En provringning gjordes till Sven Larsson i Torlagården av telegrafarbetare Allan Frej från Per Törnesgården. Sven som inte var så van vid den nya tekniken skrek i luren och när provningen var över sa telegrafarbetare Allan till Sven ” Det där kunde jag hört utan telefon”

Telegrafarbetarna tog många fotografier under sin tid i byn, dottern Anna Gustavsson fick cykla till Agnes i Loftarebacken där fotografierna framkallades.

Telegrafen var igång till 1943 då den sköttes från Blomberg, dottern Anna Gustavsson fick ibland vikariera hos “Augusta Hallå” i Blomberg. Ca 10-12 abonnenter fanns i byn

Gården har genomgått två skiften, men byggnaderna har antagligen aldrig flyttats. Byggnaderna är svåra att åldersbestämma då de ingår i en lång lokal byggnadstradition, möjligen är den södra längan äldre än den norra.

Källa: examensarbete av Anna Gärdefors Göteborgs Universitet, Bebyggelseantikvariskt program åk.2