Lukastorp, lilla

Lukastorp innehåller 1 kök och 2 rum med en yta på 60 kvm samt uthus.

År 1878 antogs Johannes Karlsson som föreståndare för ölförsäljning inom Medelplana att utövas i Lilla Lukastorp. Ordföranden fick i uppdrag att lämna Karlsson nödiga föreskrifter.

1) Andes Olofsson tog över torpet 1824 i giftet med Cajsa Eriksdotter. Anteckning i vigselboken, gåva 30 l silver. Anders arbetade tidigare som dräng åt Cajsas föräldrar, Eric Jonasson och Ingrid Nilsdotter. Anders var född på Källstorp vid Råbäck och hans föräldrar var Olofs Larsson och Lena Olofsdotter.

2) Johannes söner, Anders Gustav och Karl Emil emigrerade till Amerika 1890. Deras namn i Amerika blev Colman och idag finns ättlingar till de båda. Några av dem har kontakt med släktingar i Sverige. Anders Gustav bosatte sig i Pennsylvania, gifte sig och dog 1945 i Jamestown, New York. Karl Emil bosatte sig också i Pennsylvania där han gifte sig och där han dog 1937.

3) Maja-Stina Svensson, torparmor på Lukastorp, någon gång under anda delen av 1800-talet och början på 1900-talet. Hon var maka till stenhuggaren och missionären Johannes Svensson. Johannes stenhuggarkonst finns ännu till allmänt beskådande vid Medelplana kyrka, där två pelare med ett klot i övre delen av dem reser sig vid entrén. Johannes dog i sviterna av ”stenlunga” orsakad av sandstensdamm och efterlämnade hustru och åtta barn, två pojkar och sex döttrar. Barnens namn var såsom de tilltalades:
Albert, Amanda, Gerda, Emma, Ellen, Elin, Ester, Enok (med reservation gällande kronologiska ordningen mellan Gerda och Elin.)

I sin missionsgärning tog Johannes ofta till orda och det sades om honom ” När Johannes Svensson kom in på mötena så blev det en frisk fläkt över det”

Sonen Albert var stenhuggare i Rödstensberget i början av 1900-talet och brodern Enok gifte sig med Hilda Kling från Hästhagen.

Historier från Lukastorp berättade av Enok:
Det var inte så ofta som Enok berättade om sin barndom och uppväxt men ibland kunde det hända. Vid ett tillfälle berättade han:
-”Mor ho hade blett sjuker” sa Enok – ” Å dä va dä värsta som konne hända, för ho möjka kora. ”Å dä va ingen annan som konne mät riktigt fö´ståri. För den ena koa va så lömsker ho riktigt slo bakut. Dä geck inte te komma när na fören ho börja sprala (sparka), så mor var den enda som konne mät.

Albert han sa -”Ra vet inte hur dä sa gå, men ra sa la försöka å lura na. Så geck han in å to på säk mora förklä å huckle å geck in te koa. ”Ja, ho blea bra å sterra då gjorde ho allt sa Albert, men ho sto allt så pass stell så han feck mjölkat na te sist, slutade Enok sin berättelse.

En gång stod Albert utmed vägen som ledde förbi torpet berättade Enok. ”När en gobbe kom gående i backen neraföre.-” Han var utsocknes men arbeta i berget tro ra”, sa Enock och fortsatte. ”Han bodde oppöver oss en bete å va på väg hem, men han hade så svårt för te gå. Han for än hit än dit i backen i gruset, så när han kommet opp sa Albert te´n – ” Gu´da, gu´da hur står dä te i da då?”, å gobben svara – ”Ja, ja förstårt inte riktigt men jag tror att jag har fått tillbaka mina svemmlerier igen”.
-”Men dä va int dä” sa Enok. –”Gobben va så fyller så han hade svårt te gå bara för dä men dä velle han inte erkänna” för han skämdes för Enok.

Enock hade många syskonbarn och ett av dem var Emmas son Ivar. Han var ganska mycket yngre, men inte så mycket yngre utan han ville leka med morbror Enock.
-”Ja velle kommma ifrån fö´ståri” berättade Enock – ”Ja velle inte komma dragane män te de andre pöjka men dä konne han ju inte förstå. Å te slut då fråga ra´n – Ivar sa vi leka gömme?, – Ja, dä töckte han va roligt då fö´stås”, berättade Enok.
-”Så ra sa te´n att ställa säk mot vägga mä hännera före så han inte solle konna se, å så sa ra ten att räkna så högt han konne te honnra. Å dä gick han mä på”, berättade Enok. – ”Onner tiden han räkna så skobba ra” sa Enok. -”Å ra konne höra hur han so å räkna på långt håll, men då va dä inte utan att ra töckte sönn ome´n” sa Enok. Sedan hade han vart inne när mor så ho fick tröstat honom hörde ra, slutade Enok sin berättelse.