Logen Silverskiölds minne
Bilder
-
Logen Silverskölds Minne utanför lokalen i Råbäck, omkring 1910. Främre raden från vänster: fru rättare Eriksson, fru rättare Lidbäck, Ellen Sjöström, Agda Blom, Cornelia i Kleven, Tilda Krona, Axel i Månstorps fru, Ester Larsson, Agnes Eriksson, Karolina Eriksson, Elin Andersson, Hilda i Rappet, Berta Lundqvist, Snickare-Gustavs Tida, Lotta Jätte. Mittenraden: Ragnar Jungqvist, Snickare-Gustav, Johan i Salen, Per i Såta, en trädgårdselev, Ville Lilja, Johan Durk. Bakre raden: de två första pojkarna eventuellt trädgårdselever, Knut Nilsson, Anders Lundkvist, Kocka-Karl, Karl Apell, Karl i Salen, rättare Lidbäck, Malkom Blom, Karl Lundström, Johan på Drakaslätta, Emil i Kullen. Olle Lind, Karl Andersson.
Om Logen
Logen Silfverskiölds Minne av NTO
Denna sammanslutning bildades 1896 och upprinnelsen och den första utvecklingen skildras i pastor Nils Funkes uppsats om ”Väckelserörelsen och nykterhetsarbetet i Råbäck”.
Logen arbetade i många år framgångsrikt och hade många hängivna nykterhetskämpar i sina led, men det vill synas som den gjorde en stor förlust när den tappade bort den religiösa bakgrund, som från första stund hade varit den ena styrkan. Dansen kom in på logemötena och blev för många en huvudsak i arbetet. På höstarna fick logen många nya medlemmar bland ungdomen, men de anslöts sig mest för dansens skull. ”När sommaren kom försvann ungdomen”, sade nu 84-årige Albert Hallgren och logen fick leja hjälp för att kunna klara festerna. Ungdomarna genomdrev också att logen skulle betala kaffet vid mötena och så gick pengarna. Logearbetet inskränktes till det allra nödvändigaste så att bänkarna sedan fick flyttas undan och dansen början. Det var Hallgrens syn på logens tillbakagång och han kände mycket väl till förhållandena enär han var kassör i många år.
Andra bärsöndagen ordnade logen friluftsfester i Munkängarna och vid dessa var tillslutningen i allmänhet mycket god. Programmen bjöd i regel på något lämpligt föredrag, någon musik, sång och dylikt, samt givetvis servering av kaffe m.m. Skjutbana, tombola, m.m. sådant förekom också.
Upplösningen av logen skedde så småningom och Hallgren, som själv säger sig vara den siste medlemmen, kan inte riktigt säkert säga när den blev definitiv. Det torde dock ha varit någon gång på 1940-talet. Tio år efter det egentliga logearbetet upphört överlämnades cirka 160 kr, en orgel och en del porslin till pensionärsföreningen som gåva.
De ledande inom logen var under många år utom Hallgren, Albert Fingal och Axel Larsson.
Källa: Ur boken Min hemsocken år 1958 av John-Erik Andersson