Ida i Vråna Medelplana

Den gamla stugan fanns kvar till början av 1950-talet och var den äldsta i Medelplana by. Den siste ägaren av Vråna var änkan Ida Larsson hon använde i många år stugan till vedbod och hönshus. Hur gammal stugan var vet vi inte säkert men den byggdes troligtvis kring laga skiftet 1843. Den var minst 100 år när den revs, men inget gick att rädda. I och med laga skiftet upphörde Vråna att vara en självständig jordbruksenhet och uppgick tillsammans med Skattegården och Backgården i den gård som sedan kallades Storängen. Vad som blev kvar av det gamla Vråna var ett litet torp under Bossgården. År 1863 hölls en auktion i Vråna efter änkan Maria Svensdotter. En av hennes söner nämndes i protokollet som ”Lars i huset” och denna Lars torde vara far till Klas Larsson, som gifte sig med Ida. Klas var troligtvis den siste mannen i huset. Kvar fanns en ladugård och en stuga av yngre datum. Däremot har det funnits två väderkvarnar och den ena inropades av Lars i huset för 75 riksdaler.

År 1946 gjorde John-Erik Andersson en uppmätning av den gamla stugan i planskisser. Det ger oss en detaljerad bild av rummen och dess mått. Grundmåttet var 8,5 x 5 meter. Byggnaden var knuttimrad, vilket ju pekar på en äldre byggnadsteknik. Grunden var gjord av en rad stenar vilket gjorde att stugan kom att sjukna ner i jorden så småningom. Huset låg bara några meter från landsvägskanten och var indelat med rummet mot vägen som utgjorde storstugan med ytan 5 x 4,75 m. I östra hörnet var förstuga om ca 3 x 2 m. Till höger fanns dörren till storstugan och rakt fram en dörr till kammaren som hade en yta på 3,30 x 2,5 m. Förstugan hade inget innertak utan var öppen upp till yttertaket och till vänster gick trappan upp till vinden. Rumshöjden var 1.90 m eller kanske något mer. I båda rummen fanns murade öppna spisar. Storstugans eldstadsöppning var 90 cm bred och 75 cm hög, framsidan upp till ”briket” klädd med finhuggen kalksten. I hällen som sprang ut 15 cm utanför spisen var en inhuggen ränna för att hindra vatten eller annat att rinna direkt ut på golvet. Kammarens spis var betydligt mindre, men även denna klädd med kalksten, om än inte så välarbetad. Bakugn fanns inte i stugan då det förr bakades i brygghuset eller i bagarstuga. Murstocken på vinden var ca 1 meter i fyrkant vid trossbotten och cirka 75 cm vid yttertaket.

I storstugan fanns inga tapeter på väggarna utan de var målade på kalkputsen. Under fönstren löpte runt väggarna en bröstlist och ovan denna var väggytorna indelade i fält med en inramning med 15 cm breda grågröna ramfält och inom dessa marmorering i ljusare ton. Mellan inramning och marmorering ett centimeterbrett vitt streck. Målningen var, enligt Ida, utförd av en ”målare Sjöberg som var svåger med sme´n Nilsson”.

Takbjälkarna i rummen var synliga och ovanpå dem låg ett enkelt brädtak som samtidigt utgjorde golv på vinden. Taklist och fönsterfoder i storstugan var profilerade. Fönstren var tre i storstugan och ett i kammaren, storleken var 110 cm på höjden och 80 cm på bredden med två treglasiga bågar i varje .

Utvändigt var stugan brädfodrad och lockad med tre tums läkt och även utknutarna var infodrade. Över fönster och ytterdörr fanns rikt profilerade överstycken om ca 18 cm och och upp till 5 cm tjock. Troligen hörde dessa inte till den ursprungliga utrustning och även brädfodringen torde vara av ett senare datum än själva byggnaden. På yttertaket fanns spån men kanske hade det varit torv tidigare.

Man kan utgå från att stugans byggare en gång, även om han ej var välbärgad, så hade han ändå råd att kosta på sitt hus lite mer än vad som annars var vanligt. Vråna-stugan var rätt typisk för den tid den representerade, för en mindre gård eller ett bättre torp. Av den anledningen hade det varit av intresse om den hade kunnat bevaras.

Klas i Vråna hade på sin tid stugan till snickarbod och ännu 1946 fanns en del av hans enkla hemmagjorda verktyg kvar. Stugan var även ett dagsverkarhem i Medelplana, under Bossgården.

Källa: Boken Min hemsocken av John-Erik Andersson