Falkängen i Hällekis

Historik kring Falkängens Hantverksby i Hällekis och trakterna runt omkring.

Varifrån namnet Falkängen härleder sig kan idag endast bli föremål för en gissning. Vid Hönsäters Alunbruk fanns år 1800 en tunnbindare vid namn Johan Olsson Falk. Denne kom från alunbruket i Lanna vid Örebro och gifte sig den 17 nov 1800 med Catharina Fredblad från Fredsberg. Falk var född i Tysslinge 1769 och fick med hustrun 10 barn, av vilka fem inte uppnådde vuxen ålder. Hustruns fader arbetade också vid Hönsäters Alunbruk.

För försörjning av sin stora familj kan man tänka sig att Falk hade en ko, som betade i den skogsäng som går under namnet Falkängen. Kanske han tom hade ett litet torp till vilket ängen hörde. Falk dog 1841 och först långt därefter blev Falkängen bebyggd.

Cementfabriken hade anlagts och kommit igång år 1892. Alunbruket hade upphört och byggnaderna rivits 1873. Kalkbruket hade övertagit arbetarstammen och det blev nu denna, som till stor del övergick till cementfabriken. Men cementtillverkningen ökade efter några år och arbetsstyrkan måste utökas. Detta blev anledning till att ledning och företaget Hellekis Aktiebolag tvingades att bygga arbetarbostäder för att få folk utifrån att bosätta sig i Hällekis .

Åren 1896 – 1898 byggdes de tre första husen i
Falkängen av Byggmästaren Gustaf Johansson i
Skara. För varje hus skulle han erhålla kr 5.750, men då byggherren skulle släppa till en del material blev totalkostnaden kr. 9.000:-

Bolaget hade bl.a. att släppa till tegel och kalkstensarbeten från egen rörelsegren.

Till varje hus gick det åt:

Dessa tre hus kallades nr: 1, 2 och 3, vilket senare ändrades till 1, 3, 5  I dag har de gatunumren Falkängen 7, respektive 5 och 3. Dessa tre hus var färdiga ungefär samtidigt för inflyttning 1899.

De första hyresgästerna var:

I förmännens lön ingick fri bostad om 1 rum och kök. För dylik lägenhet betalade arbetarna 28 kr per år med 7 kronor i kvartalet.

År 1899 uppfördes tre nya arbetarbostäder i Falkängen för en total kostnad av  27.831 kr. Av detta skulle byggmästare Gustaf Johansson i Skara erhålla för uppförandet  17.651 kr.

Dessa tre byggnader blev inflyttningsfärdiga 1 jan 1901 och är idag betecknade med Falkängsvägen 1, 10 och 8. De första som flyttade in i dessa byggnader var:

Under år 1900 uppfördes två uthus i Falkängen och en ny arbetarbostad påbörjades. Detta arbete utfördes i bolagets egen regi. Materialkostnaden var 5.820 kr och arbetslöner 3.739 kr vartill kom för planering och plantering 850 kr. Därvid blev totalkostnaden  10.409 kr.

Arbetarbostaden byggdes färdig under år 1901 och blev färdig för inflyttning i januari 1902. Denna byggnad betecknas idag som Falkängsvägen 6.

De första hyresgästerna var:

Samtliga lägenheter bestod av 1 rum och kök. Årshyran var 28 kr liksom för tidigare enrumslägenheter i Falkängen.

Under år 1901 byggdes ytterligare en ny arbetarbostad i Falkängen, som färdigställdes under 1902 och blev inflyttningsklar i januari 1903. Liksom den föregående byggnaden uppfördes huset i egen regi jämte uthus. Materialkostnaden under 1901 uppgick till 8.195 kr, arbetslöner till 4.555 kr samt för planering, plantering och vägar 3.000 kr. Totalsumman blev 15 .750 kr. Uthus jämte inredning beräknades till 3.500 kr. Detta Falkängshus blev det sista av de åtta likartade hus, som byggdes i Falkängen. Det har idag beteckningen Falkängsvägen 4.

De första hyresgästerna var år 1903:

Samtliga sex lägenheter i detta hus var liksom i grannhuset Falkängsvägen 6 på ett rum och kök. Årshyran var densamma, 28 kr.

Under år 1903 byggdes, planterades och gjordes övriga arbete enl. nedan:

Sammanställning av Falkängshusen

Falkängsvägen 1
Byggnaden påbörjades år 1899 och blev klar för inflyttning år 1901. Innehöll 4 lägenheter med 1 rum och kök, samt 4 enkelrum ovanpå. Årshyran för lägenhet var 28 kr per år och enkelrum 12 kr per år. Hyran betalades kvartalsvis och för lägenheten med 7 kr/kvartal. Byggnadskostnaden blev ca 9.700 kr.

Falkängsvägen 3
Byggnaden påbörjades år 1898 och blev klar för inflyttning år 1899. Innehöll 4 lägenheter med 1 rum och kök, samt 4 enkelrum ovanpå. Årshyran för lägenhet var 28 kr per år och enkelrum 12 kr per år. Hyran betalades kvartalsvis och för lägenheten med 7kr/kvartal.

Falkängsvägen 4
Byggnaden påbörjades år 1901 och blev klar för inflyttning år 1903. Innehöll 6 lägenheter med 1 rum och kök, varav 2 ovanpå. Årshyran för lägenhet var 28 kr per år . Hyran betalades kvartalsvis och för lägenheten med 7 kr/kvartal. Byggnadskostnaden blev ca 9.200 kr.

Falkängsvägen 5
Byggnaden påbörjades år 1896 och blev klar för inflyttning år 1899. Innehöll 4 lägenheter med 1 rum och kök, samt 4 enkelrum ovanpå. Årshyran för lägenhet var 28 kr per år och enkelrum 12 kr per år. Hyran betalades kvartalsvis och för lägenheten med 7 kr/kvartal samt 3 kr/kvartal för enkelrum.

Falkängsvägen 6
Byggnaden påbörjades år 1900 och blev klar för inflyttning år 1902. Innehöll 6 lägenheter med 1 rum och kök, varav 2 ovanpå. Årshyran för lägenhet var 28 kr per år och enkelrum 12 kr per år. Hyran betalades kvartalsvis och för lägenheten med 7kr/kvartal. Byggnadskostnaden blev ca 9.200 kr.

Falkängsvägen 7
Byggnaden påbörjades år 1896 och blev klar för inflyttning år 1899. Innehöll 4 lägenheter med 1 rum och kök, samt 4 enkelrum ovanpå. Årshyran för lägenhet var 28 kr per år och för enkelrum 8 kr/år. Hyran betalades kvartalsvis och för lägenheten med 7 kr/kvartal. Byggnadskostnaden blev ca 9.000 kr.

Falkängsvägen 8
Byggnaden påbörjades år 1899 och blev klar för inflyttning år 1901. Innehöll 4 lägenheter med 1 rum och kök, samt 4 enkelrum ovanpå. Årshyran för lägenhet var 28 kr per år och enkelrum 12 kr per år. Hyran betalades kvartalsvis och för lägenheten med 7 kr/kvartal.
Uthusbyggnader
År 1898 uppfördes 1 uthus
År 1900 uppfördes 2 uthus
År 1902 uppfördes 1 hus

Byggnadskostnaden för varje uthus ca 3.500 kr.

Brunnar
År 1898 sprängdes 2 brunnar, som försågs med pumpar, kostnaden för detta var 500 kr.

Trädplantering och vägar
År 1900 gjordes planering och plantering för 850 kr
År 1901 planering och plantering, vägar för 3.000 kr
År 1903 plantering av träd och buskar för 300 kr

Totalt blev kostnaden 4.150 kr

Under år 1903 utökades uthusbyggnaderna med:
3 svinhuslängor kr 5.155 kr.

1 vedbodlänga kr 1.200 kr

Totalt 6.355 kr

Källor: Arthur Anderssons uppteckningar

Elsa Vestberg Falkängen i Hällekis

Elsa föddes 1901-07-19 och dog 1988-08-19. Hon bodde på Falkängen i Hällekis med adressen Postlåda 162 i Falkängen Jansberg, Hällekis. Elsa var en av de sista som bodde i de gamla arbetarbostäderna i Falkängen.

Elsa skänkte hela bohag från sin lilla lägenhet på våningsplan 2 i Falkängen till Diabetikerföreningen och detta tillhör sedan slutet av 1980-talet Västergötlands Museum. Museet har möblerat upp en av lägenheterna i Falkängen med bohaget. Elsas bohag med tillbehör har tillvaratagits och även det som kan betraktas som skräp som t.ex. konsumkvitton, klädnypor mm, allt som gör ett hem levande finns i det lilla lägenhetsmuseet.

Föräldrarna, modern Hedda Elisabeth Vestberg född 1874 och fadern Alfred Vestberg född 1872, flyttade till Falkängen när husen var nybyggda. Modern Hedda dog tidigt när Elsa var ung.
Fadern Alfred arbetade skift vid Cementbruket i Hällekis och det blev Elsa som skötte om hushållet efter moderns död. Några syskon fanns inte som kunde dela på hushållsarbetet. När fadern jobbade skift anpassade Elsa sitt liv åt faderns skiftgång, så att hon och fadern var vakna på kvällar och nätter.
Även efter faderns pension och död fortsatte Elsa med sina sena kvälls- och nattvanor. Än idag minns den f.d. kassörskan att Elsa alltid kom fem minuter innan kl 18 för att göra sina inköp. Elsa betraktades som en enstöring och umgicks inte mycket med grannarna och hennes sociala kontakter blev naturligtvis begränsade pga hennes levnadsvanor. När någon avviker från det normala betraktas denne som annorlunda, men det var kanske inte så konstigt att Elsa var som mest aktiv under kvällar och nätter när man nu vet varför.
Det har dock berättats att hon hade en del vänner på annat håll och att hon var en mycket öppen, positiv kvinna som både sjöng och spelade som ung. En mandolin efterlämnades i hennes hem och detta vittnar om hennes intresse för musik. I hennes hem kan man också finna att hon var en stor vän av katter.
Själv jobbade Elsa ibland som städerska på brukhushållet som var namnet på den personalmatsal som fanns på Bruket.

I mitten av 1970-talet togs fröken Elsa in för vård på sjukhus och blev senare kvar på sjukhemmet. Hennes lägenhet om ett rum och kök på andra våningen (nuvarande expeditionsbyggnaden) hade hon kvar till början av 1980-talet.
När renoveringen av de gamla arbetarbostäderna inleddes i början av 1980-talet, packades Elsas alla tillhörigheter med inventarier ner och flyttades till den gamla tvättstugebyggnaden på gården. Allt från den gamla disktrasan till möblerna och kläderna lagrades, inget slängdes då man räknade med att Elsa skulle komma tillbaka till sin bostad.

Elsa blev kvar på sjukhemmet och överlät sitt bohag till Diabetikerföreningen i länet som i sin tur sålde allt till Götene kommun. År 1987 övertogs hemmet av Västergötlands Museum som fått det donerat av Götene kommun. Museet åtog sig att möblera upp en av lägenheterna i en av arbetarbostäderna på Falkängen för offentlig visning.

Elsas hem var ett typiskt svenskt arbetarhem, troligtvis något finare än genomsnittet. Fadern och Elsa vårdade säkert sitt hem väl och det fanns ju heller inga barn som bidrog till slitage på möblemanget. Merparten av möblemanget kom från den tid då föräldrarna gift sig och skaffat sig en gemensam bostad, husgeråd som porslin och andra köksartiklar har successivt bytts ut, som det gör i alla hem när nytt behöver införskaffas.

I tvättstugan på gården fanns allt lagrat sånär som på några kopparföremål som blev stulna och ett plastförkläde, en svart kappa och några trasor som råttorna lagt beslag på. Allt som hör till de vardagligaste tingen, disktrasan, burkar, askar, kvitton sådant som man inte själv anser har något värde men ändå fyller vardagen installerades i lägenheten, detaljer som klädnypor, trasor, köksartiklar mm som troligtvis inte skulle sparas om museet byggts upp under andra förutsättningar. När bohaget med alla detaljer fanns på plats kändes det som om hemmet levde och det enda som saknades var Elsa, men hon var nog endast ute på något ärende i samhället.
Elsa anade säker inte vilken glädje hennes gåva blev och är fortfarande för många besökare och vilken värdefull kulturhistorisk samling hennes hem är.
Som besökare får man en känsla av att tiden står still när man besöker det fina arbetarhem. De som besöker lägenheten får säkert en nostalgisk resa, såväl unga som gamla kan här känna historiens vingslag.