Bruksmuseet i Hällekis

Efter nedläggningen av Cementa-fabriken år 1979 kändes det mycket angeläget att samla material, både från arkiv och från människor, till ett och samma ställe. De flesta som bor i samhället har en personlig koppling till företaget, antingen som före detta anställda eller med anhöriga och bekanta som varit det. Vid nedläggningen kunde en ny industri etableras på orten, Rockwool (idag med namnet Paroc). Detta kunde ske med hjälp av statlig subvention och tack vare denna nyetablering av mineralullstillverkning består det välmående samhället Hällekis.

Brukssamhället formades av en stor arbetsgivare på orten, Cementa. Samhället växte fram från 1892 då cementproduktionen startade. Kalkstensberget som var Kinnekulles livsnerv blev mångas levebröd. Cementa behövde människor till produktionen och mer än arbete måste erbjudas för att locka. Många människor lämnade torparlivet, lantarbetet, stenhuggeri eller kalkbränning för arbete på Cementa. Företaget erbjöd mer än en inkomst. Bostäder byggdes, samhällsservicen utvecklades och detta var företagets överlevnad. Utan arbetskraft ingen produktion.

Kinnekulle Hembygdsförening började vintern 2002 tillsammans med engagerade hällekisbor att planera för ett museum, att placeras i ett uthus i Falkängen. Arrendatorn till vandrarhemmet i Falkängen, familjen Inge Johansson som initierat projektet ställde byggnaden till projektgruppens förfogande utan kostnad. Lokalen som skulle ställas i ordning låg mycket lämpligt placerad, i en träbyggnad mellan två av Falkängens arbetarbostäder. Mitt emot en liknande träbyggnad som rymmer Skaraborgs Geologiska Sällskaps utställning. Sedan tidigare finns även ett vagnsmuseum och ett lägenhetsmuseum vid Falkängen.

Kontakter togs med andra som gjort liknande museer och studiebesök gjordes för att hämta inspiration och för att få praktiska råd för hur man skulle gå vidare. I ansökan till Götene kommun, som då ägde Falkängen, argumenterade föreningen för att engagemanget och intresset för brukshistorien på det lokala planet kunde höja värdet för de omkring 70 000 besökarna/turisterna som årligen kom till Falkängen.

I februari – mars 2003 började arbetet med att gjuta golv i hela byggnaden, ca 100 kvm. Fönster byttes, väggar isolerades, panel sattes upp, tak och väggar målades. Elektricitet installerades.

Arthur Andersson, tidigare kamrer vid Cementa, hade under sin levnad samlat mycket material och författat egna artiklar. Detta användes som grund inför uppbyggnaden av museet. Nu började jakten efter föremål från Cementa. Från ett skrot- och reservdelslager hittades kugghjul, elevatorskopor mm, tanken var att lägga detta utanför byggnaden för att locka in besökare. Inne i museet hängdes fotografier från fabriken, människor, föreningslivet och samhället upp på väggarna. I ett fotoalbum finns bilder som visar fabrikens rivning. En broschyr som beskrev processchemat förstorades upp. Från stenbrottet hittades fotografier som visade verksamheten där. Detaljer som klinkerkulor och cementsäckar som nästan alla kom i kontakt med i det dagliga arbetet på fabriken, visade dock sig nästan omöjliga att hitta.

Att få hällekisborna engagerade i projektet var viktigt. Cafékvällar m.m. startades och 12-15 personer samlades i Falkängen. Denna grupp fortsatte sitt värdefulla arbete under lång tid. Fotografier på människor knutna till industrin och samhället identifierades och ett rikligt dokumentmaterial i Göteborgs Landsarkiv studerades. Målet var att museet skulle vara klart till Kinnekulle Hembygdsförenings 60-årsjubileum den 19 juni 2004. Detta mål uppnåddes och invigningen fick en festlig inramning med deltagande av Hällekis blåsorkester som var inövade inför sitt årliga evenemang ”Musik på Bruket”. Som invigningstalare anlitades den tidigare driftschefen på Cementa, Gösta Björk.  En informationsfolder delades ut till besökarna ”Om framväxten av Hällekis samhälle” framtagen av frilansskribenten Agneta Svanholm.

Föreningen beräknade att 250 000 kronor behövdes för att få ordning på museet, budgeten höll och här nedan presenteras sponsorerna:

Carl-Gustaf Klingspor bekostade installationen av elektricitet och belysning i lokalen.
Familjen Inge Johansson (f.d. arrendator Vandrarhemmet) stod för förbrukningskostnaden för elektriciteten.

Arbetet med museet fortsätter om än i avtagande styrka då Hällekis-gruppens medlemmar i stor utsträckning fallit ifrån. Det kommer ibland in foton och information som kan komplettera det rika bildarkiv som finns på vår hemsida vilket naturligtvis är tacksamt.

Sedan år en tid tillbaka visas ett bildspel i museet.

År 2010 föddes idén med att försöka få med kommunen på ett projekt om att skapa informationstavlor och en mindre promenadslinga i det stora Stenbrottet som tidigare ägdes av Cementa. Kommunen fann tanken god och år 2011 ansöktes det om medel för detta hos Länsstyrelsen, 99.000 kr beviljades. Projektet roddes i land och Kommunen satte upp en stor informationstavla i Stenbrottet där hembygdsföreningen fick möjlighet att presentera material på tre A1-tavlor och Länsstyrelsen på två A1-tavlor.

Planer finns på att sätta en ny informationstavla i Hällekis samhälle där det gamla Alunbruket låg, vid dammen söder om Coop. Fotografier saknas från denna tid men målningar har hittats på Kilagården utanför Skara, dessa är avfotograferade och kommer att visas på tavlan tillsammans med information om Alunbruket.

Museet är öppet maj till augusti för besökare och följer Falkängens öppettider

Välkomna!