Bossgården i Medelplana

Bossgården är en gammal sätesgård i Medelplana by som omnämns redan år 1478 och namnet stavas då Bozgarden och upptas som ett frälsehemman, dvs. ett adelshemman. Senare finner man stavningen Bossgården med ett eller två s. Förleden Boss har tolkats olika. De äldsta delarna av Bossgården är den flygelbyggnad, som ligger närmast landsvägen och det gamla oxstallet. Detta senare är unikt ty några gamla oxstallar lär knappast ha bevarats i gammalt skick.

När borgmästare Jonas Wollin, som bl.a. bodde på Bestorp i Medelplana, gjorde en del forskningar och undersökningar år 1750, fick han fram följande tolkningsförslag:

”Viljande jag därav sluta, att i hednatider och förr än kyrka (Medelplana kyrka) blivit byggd, har här varit något kungligt säte i eller borg av sten eller någon annan förnäm jarls eller herres boningssäte, vilken vid kristendomens antagande, och när kyrkor skulle byggas, har på de andelige lärare intalande, att igenom slikt kristeligt verk förtjäna saligheten skänkt sitt hus och grund till kyrkan och dess byggnad, och även själva tomtplatsen till prästgården och flyttat herrehuset bakom, där det nu står.”

Enligt Wollin skulle Bossgården ursprungligen ha legat där Medelplana prästgård ligger. Han gör en parallell till förhållandena i Husaby. Där skänktes en kungsgård till kyrkan.

I Medelplana nuvarande kyrkby skulle en jarl ha haft ett säte eller borg. Han skänkte denna till kyrkotomt och prästgård och flyttade sedan sin egen gård några hundra meter längre åt norr. Naturligtvis är bevisen för ringa att styrka detta påstående, men det kan vara intressant att anföra. Inga säkra uppgifter finns som bekräftar Wollins tes. Den stora källaren under en av flyglarna vid Medelplana prästgård omtalas av Wollin. Källaren är visserligen från medeltiden men knappast från 1100-talet.

Ett påstående som Wollin för fram, är att Bossgården fått sitt namn efter riksdrotsen Bo Jonson Grip. han samlade många gårdar och domäner på 1300-talet, men att han också ägde Bossgården i Medelplana förmäler inte några tillgängliga urkunder. Kanske ytterligare material som kan komma i dagen kan ge någon godtagbar tolkning av förleden i namnet Bossgården. Ett tolkningsförsök kan vara värt att nämna. Ortsnamnsforskare G Franzén framför sålunda att Boss i gårdsnamn i vissa fall kan förklaras:

Han sätter gårdarna i samband med kyrkan. De är i regel belägna vid kyrkorna utan att vara prästgårdar. Franzén håller för troligt att bossgårdarna från början varit ett slags ecklesiastiska fogdegårdar som ”avspegla ett hittills föga känt förvaltningssystem av största intresse”. Detta resonemang skulle bl.a. innebära att där kyrkan fick en del jord och gårdar till kyrkans och församlingens underhåll behövdes en speciell förvaltning av kyrkans egendom.
Denna förvaltning gällde naturligtvis inte endast egendomen inom en församling eller ett pastorat, utan en del sammantagna gårdar och markområden sköttes av en förvaltare eller fogde. Det finns exempel på sådana förhållanden, men det finns för närvarande inga skriftliga bevis.

Det är möjligt att Bossgården tidigare var en vanlig bondgård. Storleken har inte varit mer än ett mantal eller ett hemman, men gårdens centrala belägenhet i Medelplana kyrkby med åkerjord i anslutning till gården har gett den en framträdande ställning
Ända från 1400-talet fram till 1700-talet har Bossgården utgjort en frälse- eller adelsgård. Samma släkter har ägt gården som på Råbäck och Hellekis. Tidvis har ägarna bebott gården, men mestadels har den skötts av förvaltare eller rättare.
Det är unikt att ett gammalt oxstall blivit bevarat till vår tid. Ännu kommer en del personer ihåg när oxar användes till körning. På Storängen i Medelplana fanns oxar till långt fram i vår tid. man körde bl.a. till skogen för att hämta hem ved.
Oxstallet på Bossgården rymmer mellan tio och femton oxar. Oxarna var kraftiga dragare, en plog som ett par hästar inte orkade dra i den hårda jorden med gräsmark kunde dras med ett par oxar. Det berättas också att om det behövdes två hästar för någon skjuts, föredrog man istället att spänna för ett par oxar. De var också lättar att försörja med foder. Hade man t.ex. halm och drank, så kunde oxarna äta sig mätta.
Torparna på Kinnekulle använde inte oxar som dragdjur. De använde häst, eller om torpet var för litet fick de byta till sig körhjälp. Torparna hade ju sällan pengar att betala med, men de kunde istället ge körhjälp och göra dagsverken.

I varje by brukade ungdomen ha en s. k. lyftesten där de kunde pröva sina krafter. Det var dels ett kraftprov, dels ett prov på skicklighet att kunna hantera stenen. Flera äldre personer har omtalat att det på Bossgården låg en sådan lyftesten men den är numera försvunnen. Man lyfte stenen från ena sidan, upp över axeln och sedan över huvudet och ned över den andra axeln. Stenen var nästan helt rund och tung.

Det troliga är att det funnits en gruppbebyggelse på grusåsen bakom Bossgården och Prästgården med en rad gravhögar intill bebyggelsen. På liknande sätt finns en rad gravhögar på backen väster om Medelplana kyrka denna heter Råbacken.

Den mest kände ägaren är Lage Axelsson Posse. Han lät bl.a. sätta upp en hall vid Tredingsstenarna med vapensköldar inhuggna och uppräkning av barnen och årtalet 1589.

Källa: Gårdarna kring Kinnekulle av Gösta Karlsson, Bror Jansson

Claes Johan Wallén föddes i Klockarebolet, Medelplana 1839-02-17 och död i Göteborg 1933-01-29. Han bodde i Prästgården 1867 – 1872 och arrenderade Bossgården av greve Gustav Hamilton på Hjälmsäter under åren 1872 – 1882. En kort tid under 1882 bodde han i Rörsmedsgården innan han flyttade till Skarstad norr om Vara. Wallén hade gått i borgen för någon i Medelplana och tvingades lämna Bossgården då gäldenären inte kunde uppfylla sina förpliktelser. Avsikten var att utvandra till Amerika med sin familj men ödet ville att han skulle hamna i Göteborg. Enligt uppgift så hade han under sin tid vid Bossgården Oxstallet fullt med oxar och ett  antal pigor och drängar som troligen bodde i längorna invid stallet.