Valåsen2016-12-17T08:10:49+00:00

Huset är kvar som sommarställe strax ovanför stenbrottet, Medelplana

Karta

Bildgalleri

  • Foto Freddie Wendin 2008
  • Foto Freddie Wendin 2008
  • Foto Freddie Wendin 2008
  • Hilda Karlsson
  • Karl och Emma Karlsson
  • Teckning Märta Tamm G
  • Valåsen

Om

Enligt Hedvig Karlsson, född 1890. Upptecknat 1940 av Märta Tamm-Götlind folklivsforskning på 1940-50 talet. Hedvig var handikappad och satt sedan 17 års ålder i rullstol

Torpet Valåsen hade av folket förr mest kallats Rappet. Men stugan Rappet hade ursprungligen varit en gammal brännvinsbod i Medelplana. En gubbe Gabriel Wahlström flyttade stugan till dess nuvarande plats. Det var företrädaren till Hedvigs far, torparen, som gifte sig 1883. Denne, född 1853, var en handaskicklig man, som kunde både mura och snickra och stöpte bly till knappar till sina förskinn m.m.

Förstugan var från början täckt med hällar. I förstugan fanns upptill som en hylla med en sänka i botten i muren under taket. Där hade man bra förvaringsrum för fars skomakarlåda och för gamla skodon o.d.

Från förstugan ledde en lucka i taket till vinden. Där ställde man en stege, men då blockerades kammardörren, så den inte kunde öppnas, ty utrymmet var ju trångt. Ville man upp på vinden, lyfte man luckans lem med huvudet, tills man kom så högt, att man kunde lyfta den med en stock. Från förstugan, ”farstun”, var det ingång till två rum, ett på var sida, båda försedda med öppen spis, lika konstruerad

Ovanför spisen var spisabriket = avsatsen ovanför spisen, där man lade tändstickor o.dyl. Spjället var ovanför briket. Det öppnades med snöre i hål i taket. På vinden var det en ten ini muren, som lyfte spjället i rökgången. Spjällsnöret hamnade i en nisch i muren, där man satte en mortel till tyngd, då spjället skulle stå öppet. Eldkäppen användes som eldgaffel. Det var ett långt skaft med en klo nertill. Den ställdes i ett hörn.

Det iskalla smala köket användes endast vid bakning samt om sommarn. Numera är väggen till ”kammarn” borttagen, så att köket blivit större, har fått järnspis. I kammar´n stod förr väven, men eljest användes inte det rummet i vardagslag.

Torpet Rappet-Valåsen hörde egentligen under gården Rustsäter, en gammal rusthållaregård. Senare tid under Skånska Cementbolaget. Meddelaren Hedvig Karlsson framkastar, att torpet möjligen bytte namn och fick heta Valåsen efter 1853 efter gubben Wahlström, som ordnade med stugan. Meddelarens far, som sedan blev torpare i Valåsen, var född i en låg torpstuga under Rustsäter, där fönstren endast var som små gluggar. När han tog torpet Valåsen 1883 var han 31 år och gifte sig. Han hade att göra dagsverken två dagar i veckan på Rustsäter i arrende. 1,25 om dagen på sommarn, 84 öre om dagen på vintern för extra dagsverken, varav 4 öre beräknades för att han höll verktyg. På Rustsäter bodde inget herrskap då utan bara rättare. Hörde till Hellekis-bolaget. I detta torftiga torp samlades ett stort antal gamla redskap pietetsfullt och många av dem har med varm hand givits till Kinnekulle hembygdsförening.

Brödbakning
I torpet bakade man i den gamla murade ugnen till 1908, då de fick en ordentlig järnspis. Förut hade de som somrarna satt in en gammal uttjänt järnspis på den öppna hällen i det om vintern oanvända kyffet, som kallades kök och där stora bakugnen var. I denna sommarspis var ugnen alldeles oanvändbar. Man bakade alltså i den gamla murade ugnen.

Mest samsiktmjöl, det blev bättre bröd än av det sammalda. Fin stålsikt av råg användes i regel endast till jul. Man bakade inte hårt bröd annat än någon enstaka gång, då mor kunde baka litet hört bröd, s.k. tunnbröd av samsikt, samma deg som till det andra vanliga brödet. Det var vanliga mjuka hålkakor, pickade me picken.

På Hedvigs tid, alltså på 90-talet och framöver köpte man nog mest pressjäst till degen, men mor brukade bättra på dess verkan med att ta bottensatsen efter dricka och lägga i degen. På 1870-talet, då det var ölbryggeri på Råbäck var det vanligt att folk köpte jäst i flaskor. Då kom de ända från Österplana dit för att köpa jäst.

Torpet odlade litet vete. Till morgonkaffet hade man gärna litet enkelt vetebröd. Mor bakade långkakor av vete, släta, enkla levar. Om det var något kvar av degen, som inte räckte till en långkaka, kunde hon rulla några runda bullar, men skorpor gjordes av långkakor och egentligen endast till jul.

Där i torpet var det bara vetelevarna, som kallades långkaker. Men en gumma från Österplana, toffelmakarens hustru född 1851 berättade från vinterkvällarna, då de gick på kardehjälp till varann: ”Di hadde inte så fint doppe då. Då va di glaa, då di fick baka långkaker (långa limpor), å skära skiver å”

Till jul bakades sirapslimpor, både avlånga och runda. De kallades alla för limpor. I dem var det litet anis, fänkål och sirap. Det bakades också litet skorpor och av vetedegen gjordes flätor istället för de släta långkakorna och det ströddes pärlsocker på. Kanske var de också penslade med ägg, trodde Hedvig.

Småbröd hade man inte mycket av . Men mor kunde a vanlig jäsdeg göra runda ringar: sockerringar som man doppade i pärlsocker. Eller hon gjorde avlånga kakor eller kringlor av degen. Båda dessa kallades nog i allmänhet kringlor.

Fadern, f. 1852, torparen, som var tusenkonstnär, klippte skinn med en skräddarsax, som han också ibland kallade skomakaresax, ty han klippte läder med den.
Ibland hade de någon kalv och lät bereda lädret till skinntröjor. Av bitar, som blev över, gjorde torparen själv handskar: bälghandskar. Han gjorde även skinnremmar till kängor. Det var överloven och innerloven. Överloven var ytterdelen på handsken. Innerloven var innerdelen, där tummen satt. Jfr att ännu kallas stickade tumvantar på Kinnekulle för lovavantar (lovantar på en del andra håll). Vid hopsyning använde torparen tunna hemgjorda läderremmar (tillverkning av remmar: se nedan) Eller också sydde han med spunnet, tvinnat lingarn. Remmar användes till de tjockaste läderhandskarna. Först syddes tummens lösa överdel fast mot tummens underlott, som satt fast i inneloven. För att nu kunna vränga tummen rätt, blötte han lädret i vatten och mjukade upp det. Han använde överdelen på en eldkäpp = eldgaffel att pressa ut tummen med. Sedan lade han ihop överloven och innerloven med avigan ut och sydde ihop det. Det vändes: och handsken var färdig.

Läderremmar
Torparen klippte en rund läderbit. Sedan satte han en skarp kniv mot en syl i en träklubba med tvärträ i. Han kunde sätta den mellan knäna. Så drog han i den smala remmen, så att läderremmen snurrade mot knivbladet. På det viset blev det ganska fort en rem. Han gjorde läderremmar till arbetsskodon samt att sy bälghandskar med

Annat sätt att tillverka blyknappar
Fadern var torpare och mycket händig. Han hade svarvat jämna fördjupningar i en stenplatta i lagom storlek för knappar. I någon gammal skål smälte han bly och hällde över fördjupningarna. Av stadig ståltråd gjorde han märlor. Märlans ändar trycktes in i blyknappen innan den stelnat. Sedan höll det att sy i knappen. Han smälte gamla skedar och andra blyföremål, som han fick tag i.

Hur blyknapparna användes av torparen i Valåsen
De hemstöpta blyknapparna användes av torparen i Valåsen egentligen i skinntröjan och förskinnet. Av egna kalvar tog han skinnet och lät bereda det i staden. Det blev till både förskinn och tröja. Tröjan var som en kort rock om höften, ganska rak och med ärmar, som smalnade neråt med sprund. Där var knapp och knapphål. Kring halsen hade tröjan bara en smal kant, men den var knäppt med en hel rad blyknappar. Knapphål hela vägen. Förskinnet var försett med ett förskinnespänne, vanligen av mässing på banden, som gick bakifrån och spändes igen mitt fram. Om halsen gick en slejf, och den knäpptes i ena sidan med en blyknapp, som inte var överklädd. Meddelaren tror, att dessa blyknappar kanske var unika för fadern. Han kan ha hittat på dem själv, tror hon eller möjligen ha sett dem i pojkåren.

Präjlatrösk
Ända till omkring 1900 användes präjel till trösken i torpet Valåsen, Medelplana. Far i torpet, f. 1853, tog då upp sina nekar ur ladan till logen och lade dem i två rader emot varann med kornen inåt. Kärvarna kunde läggas litet ”inom lott” i mitten, som Hedvig uttryckte sig. Far kunde säga, att han lade ut ena blöta eller ena floka på logen för att tröska upp om kvällen – de fick passa på att präjlatröska så snart de fick en stund. Mest arbetade de på dagsverke. Med ena blöta menade torparen ungefär så mycket säd, som var lagom i taget att tröska igenom med prägeln: ”tröska ena blöta”.

Ena bressa kallades var och en av de två raderna, som lagts ut på loggolvet emot varann. Ena bressa = vanligt uttryck i Hedvigs barndom för en rad av något.

Primitivt tröskverk i torp
Torparen i Valåsen (Medelplana) var ytterst händig. Omkring sekelskiftet konstruerade han själv ett primitivt tröskverk inne på logen. Det drogs med en vev. Men småningom konstruerade han åt sig en enkel vindmotor, vinneleka kallade han redskapet, som hade ett slags vingar påminnande om väderkvarn, fast mindre samt ett hjul. Därifrån gick en lina in till tröskverket på logen. Men vinneleken fungerade bara i västanvind. Senare köpte torparen ett bättre tröskverk: Halmia-verk, men även detta drevs med hans egen vindmotor. Barnen fick stå och ta emot halmen, skaka den väl och lägga den i lada. På golvet nedanför tröskverket låg nu drösen (av somliga kallad drôsen) = högen av korn och agnar tillsammans.

Hedvig berättade: ”Då sopade mor logen fin å samlade spannmål

År boendeNamnFöddFödelseort
Erik Wahlström, murmästare1757-1825Stora Tun
Hustru 3. Christina Andersdotter1796Carlskoga
Dotter Anna Greta1818Medelplana
Son Gustaf1821Medelplana
Son Lars Gabriel Ericsson1823Medelplana
Dotter Emma Emma Christina Larsdotter1827-1849Medelplana
Erik Svanberg
Hustru Christina Andersdotter, änka Wahlström
Lars Gabriel Ericsson, inhyses arbetskarl1823-1882Medelplana
Christina Andersdotter, moder inhyses1796-1860Carlskoga
1852-Hustru Maria Christina Ramstedt1820-1882Kristberg
-1866, 1873-1874Oäkta dotter Lovisa Nilsdotter1850Leksberg
1853-71, 1873-74-76-1876Oäkta dotter Gabriella Charlotta1853Medelplana
1855-Son Carl Gustaf1855Medelplana
-1880Dotter Emma Maria, emig. till Amerika1857Medelplana
Son Carl August1859Medelplana
Dotter Ida Sophia1862-1883Medelplana
Sven Jonsson, inhyses1821Medelplana
1855-56Hustru Cajsa Jonsdotter Ringblom1818Österplana
Dotter Anna Greta1854Medelplana
Anders Larsson, änkeman inhyses1782-1849
1883-Carl Gustaf Andersson1853Medelplana
1883-Hustru Emma Charlotta Svensdotter1851Källby
Dotter Anna Maria1883Medelplana
Dotter Hilda Kristina1886Medelplana
Son Gustaf Linus Waldemar1888Medelplana
Dotter Hedvig Amalia 1)1890Medelplana
Son Karl Gunnar1893Medelplana
*Son Axel Ivar1895Medelplana
1886-1887Carl Johansson, inhyses1872Västerplana
(Besökt 105 gånger, 1 idag)