Storängen i Hjelmsäter 2016-12-16T08:05:16+00:00

Storängen i Hjelmsäter

Ligger på nedre vägen mellan Blomberg och Hjelmsätersgård Bakom gården ligger två torpstugor som idag används som sommarbostäder samt ytterligare ett torp som var arbetarbostad under skördetiden kallades “Betesstôva”

Karta

Bildgalleri

  • Storängen i Hjelmsäter
  • Storängen i Hjelmsäter
  • Storängen i Hjelmsäter
  • Storängen i Hjelmsäter
  • Storängen i Hjelmsäter
  • Storängen i Hjelmsäter AK 1934
  • Storängen i Hjelmsäter wenfr 2007

Om

Mangårdsbyggnad reparerad 1860. Två arbetarbostäder uppförda i slutet av 1800-talet. Magasinet jämte maskin och redskapsbod uppför 1942, en del andra ekonomibyggnader under senare delen av 1800-talet. Magasin jämte maskin och redskapsbod uppför 1942. Gården var utgård till Råbäck och drevs i sambruk med Karlsgården, vilken liksom densamma varit frenad med Råbäck sedan början av 1800-talet.

1)Augusta var född 1853, hennes far hette Olof Larsson, född på Koberg 1812. Han var murare på Råbäck. Där skötte han all slags murning, lagade hus och var med när de byggde ladugårdar m.m. Före detta hade han ett torp på Råbäck. Tre dagar i veckan ålåg det honom att arbeta på herrgården för torpet, och tre dagar för halv stad.
Då fadern var borta från torpet all vardagar i veckan, måste de hålla dräng. Om en dräng på den tiden hade 100 kr i årslön, så var det stort. För att få in pengar till drängens lön fick de ”föa opp en oxe eller kalv å fara te stan å sälja t drängalöna”.

”Mor, hon feck mest sköta torpet. Då far var borta å mura, geck drängen vareveli da på herrgårn. Vi feck göra kvinnsdagsverken på de vise, att vi feck gör ahjälpedar: i feck städa. Å så feck vi spinning, lin eller blåner, 5 skålpund ettdera slaget”. (1 skålpund = 425 gram).

I torpet hade de 5-6 får, 3-4 kor och ibland en oxe. Vid plöjning satte de ihop en ko och en oxe. ”Men en feck ju mest vära två. Den ene feck hålla i töm, den andre hålla i plogen”.

Augusta hade en syster och en bror. Hon var själv den yngsta av syskonen. Systern dog i smittkoppor annandag jul 1868. De andra kunde ”få en snäver aét, (=en släng av sjukan). ,em de geck över”.

Som barn fick Augusta gå på herrgården och rensa rovor. De fick då 10 öre tunnan för färdig rovskörd. För denna lön hade de fått lov att rensa landen, gallra och ta upp rovorna, ”kålla av” dem och plocka dem i vagnarna, så att de var färdiga att köra från åkern. Det gick fem tunnor i vagnen, och då blev det hela 50 öre.

För denna taxa tjänande flickan ett år 13:25 kronor. Hon var då tretton år gammal, alltså 1866. Det var en stor summa för barnet, men så låg det också ett oerhört och intensivt arbete bakom denna prestation. Hon hade allt noga uträknat på en lapp och gick stolt och glad med den till inspektorn för att få sin lön. En gammal ”spektór” som de hade då på Råbäck försökte pröva om hon verkligen kunde räkna rätt, men hon fick till sist ut sina 13 kronor och 25 öre.

När Augusta med stor glädje berättade detta minne för fru Märta Tamm-Götlinda år 1940, lade hon till att ”nu betalas 25 kronor för ett halvt tunnland rovor och kålrötter: rensning och hackning en gång. Och sedan ytterligare 25 kronor vid upptagningen och avkålningen.

Far gick i byxor i vadmal och förskinn- . Det var vanlig arbetsklädsel på den tiden. I rovlandet på gärdena gick man i trätofflor. Manfolket hade annars mest stövlar.

Som barn hade Augusta aldrig byxor – Det brukades inte då.

En gång i rätt sen tid kom en gumma fram till greve Gilbert Hamilton på Blomberg och sökte plats på herrgården för sin dotter. ”Byxor, de har ho intea”, sa gumman, ”men de kanske ho sulle ha?”

De hade istället stubbkjol. Augusta angav, att den var stickad med blånor. Vid vissa månadstillfället lägg man i underkjolen. De snodde också om tygstycken och satte på sig.
När Augusta gick och läste, hade hon, när hon ”läste för församlingen”, det vill säga vid konfirmationen, en mörk men ny blommig klänning i brun bottenfärg med vita eller svarta fläckar (kanske var det prickar). Den dagen fick de ha på sig, vad de ville. Men när de gick till nattvarden, hade de svarta klänningar med vita krås om halsen.

Modern, som var född i Medelplana 1816, ägde tre stycken små fina sidenmössor, men Augusta såg henne aldrig begagna dem. De hade nog tillhört mormodern. En av dem var slät, svart, men de andra hade blå botten med broderier i många färger. ”Det hade allt vari sidenband eller rosett på dom”, sa Augusta. Barnen fick leka med dem, och banden torde ha gått till hårband.

Torparen – fadern dog 1869. Då bar både hustrun och dottern som sorgkläder vitt huvudkläde med breda fållar. Därtill hade de vitt rynkat förkläde med långa band. ”Nära släktingar va så klädda, om de va så, att di hade´t”.

När fadern dog, var alltså Augustas syster död. Brodern var gift. Mor slutade genast med torpet och sålde av. Hon och Augusta fick bo i ”ena stöva”. ”Spektórn va så hyggli, så de feck ta ena ko å ha på harrgårn”.

Augusta kunde inte minnas, att modern hade några skyldigheter som änka. När hon själv gift sig vid knappa 20 år, tog hon modern hem till sig.

År boendeNamnFöddFödelseort
1900Anders Gustaf Lidbäck Rättare1845Österplana
Hustru Augusta Fredrika Olofsdotter 1)1853Medelplana
Son Gustav Edvin1881Medelplana
Dotter Edla Karolina1887Medelplana
Son Knut Einar1890Medelplana
1900Herman Andersson, ladugårdskarl1866Husaby
Hustru Amanda Persdotter1866Medelplana
Dräng Johan Placidus Forsell1881Fullösa
Johannes Bengtsson, änkling inhyses1827Medelplana
1900Emilia Friskop, änka inhyses1863Medelplana
Son, Karl Oskar Friskop1886Skälvum
Dotter, Johanna Albertina1890Medelplana
1940-taletOskar Pettersson, rättare1897
Hustru Alice Margareta Petersson
Dotter Anna-Greta1927
Dotter Ann-Marie1938
1946-1950Nils Nilsson, torpet bakom stora huset
1946-1950Hustru 2 Helmi
1946-1950Dotter Elsie
1946-1950Son Kurt
Johan Kjellén, f:a ladugårdsförman, torpet längst ner
Hustru Ester
Dotter Marie
Dotter Marion
Dotter Maj-Lis
Son Lennart
Son Jean
Ola Andersson, bodde efter Kjellén
Hustru Nisett
Son Per-Ola
Dotter Ann-Britt
Dotter Ann-Marie
(Besökt 96 gånger, 1 idag)