Kyrkan i Medelplana2016-12-09T17:24:27+00:00

Kyrkan i Medelplana

Bildgalleri

  • Kyrkan i Medelplana
  • Kyrkan Medelplana
  • Kyrkovaktmästarbostaden i Medelplana. foto: Freddie Wendin 2008
  • Medelplana kyrka
  • Medelplana kyrka från väster
  • Medelplana kyrka, foto: Freddie Wendin 2006
  • Medelplana kyrka, foto: Freddie Wendin 2006
  • Medelplana kyrka, foto: Freddie Wendin 2006
  • Medelplana kyrka, foto: Freddie Wendin 2006
  • Medelplana kyrka, foto: Freddie Wendin 2006
  • Medelplana kyrka, foto: Freddie Wendin 2006
  • Medelplana kyrka, foto: Freddie Wendin 2006
  • Medelplana kyrka, foto: Freddie Wendin 2006
  • Medelplana kyrka, foto: Freddie Wendin 2006
  • Utan tornspets foto: 1893

Om

Medelplana kyrka är belägen på den övre stora kalkstensplatån, som sträcker sig i nord-sydlig riktning över Kinnekulle och vid västra sidan av landsvägen från Lidköping över Kinnekulle mot Forshem. Från kyrkan har man en vidsträck utsikt över Kinneviken mot Kållandshalvön och Vänern. Vid klart väder kan man skönja de blånande bergen på andra sidan Dalbosjön.
Den nuvarande kyrkobyggnaden är uppförd av råhuggen kalksten samt skiljer sig från de flesta av vårt lands kyrkor genom att långhuset är lagt i nord-sydlig sträckning, detta beroende på de förändringar kyrkan under tidens lopp fått undergå. Sitt nuvarande utseende fick kyrkan genom den genomgripande om och tillbyggnad som gjordes under åren 1823-24, då den gamla kyrkbyggnadens långskeppsväggar revs och stora tillbyggnader gjordes åt norr och söder.

Vid planläggning av den nya kyrkan utvidgades den och bredden motsvarade den gamla kyrkans längd, varvid man då hade nytta av det murverk, som var på den östra sidan. Detta besannades då man vid ett tillfälle lagade den putsade ytan, som hade betydligt äldre ursprung än den senast gjorda i denna del av kyrkan och påträffade en underliggande åldrig yta, som hade betydligt äldre ursprung än den senast gjorda. Det enda som återstår av gamla kyrkan är tornet, vilket reser sig på västra långsidans mittparti. Även det är byggt av råhuggen kalksten och innesluter i bottenvåningen det äldsta vapenhuset vilket efter ombyggnaden tjänade som sakristia. Tornet tros härstamma från 1300-talet, då det sannolikt inte var uppfört samtidigt med den äldsta kyrkobyggnaden.
På nuvarande kyrkans norra gavel blev år 1902 en utbyggnad gjord, denna tjänade som sakristia. Under densamma är en källare, som inrymmer den värmeledning, som vid samma tillfälle inmonterades, men som under senare ersattes av elektrisk uppvärmning.
Kyrkan har stora rundbågiga fönster vilken form även de tre dörrportalerna fått vilka är placerade dels på södra och östra sidan och i tornet på västra sidan.
När man ser de metertjocka murarna i tornet i tornet kan man förmoda att det inte endast byggts som klocktorn utan aven i avsikt att tjäna ortens innevånare som skydd under orostider vilket inte var ovanligt under medeltiden och även senare. Tornet är indelat i fyra våningar, varvid bottenvåningen tjänar som kyrkbod. Den har numer ingen uppgift som sakristia sedan utbyggnaden gjordes på norra sidan om kyrkan. I andra våningen finns en transformator uppsatt och på tredje våningen finns en del äldre inventarier förvarade som ett gammalt tornur, kassakista, straffstock, böcker mm. Frågan om kyrkans ombyggnad uppkom redan under 1760-talet. Man fann att den gamla kyrkan så småningom blev för liten, trots att man öppnat väggen i tornet så att dess bottenvåning ingick i kyrkorummet och var försett med bänkar. En planritning från 1763 visar två förslag för tillbyggnaden av kyrkan, det ena visar en utvidgning av cirka 5 meter på norra sidan, det andra en breddning av endast ett par meter av norra långväggen samt förlängning av kyrkan mot öser. Inget av dessa förslag togs och saken fick bero. Senare uppkom från om en gemensam kyrka med Västerplana församling, vilken låg i nära grannskap med moderförsamlingen. Västerplanaborna gav då ett bestämt avslag på frågan samt önskade behålla sin kyrka, frågan föll tills vidare, frågan vilade till början av 1800-talet. Det nya förslaget innebär rivning av Västerplana kyrka samt ombyggnad av Medelplana kyrka med dimensioner, som motsvarade de båda församlingarnas behov. Trots västerplanabornas ivriga protester fick de vika sig för den mäktigare modersförsamlingens önskemål, vilket resulterade i ett Kungligt beslut av den 28 augusti 1821 som meddelade att Medelplana och Västerplana kyrkor skulle sammanbyggas och den senare rivas. Protesterna från Västerplana innebar att kyrkan inte revs utan stod öde i ca 50 år. Medelplana kyrkan fick sitt nuvarande utseende 1822 med undantag från ombyggnaden år 1902 av sakristian.

Kyrkans förnämsta prydnad är det Aurellerska epitafiet, vilket placerats i koret på östra långväggen. Tidigare har det funnits i Västerplana kyrkan men då denna kyrkan slopades som gudstjänstlokal flyttades detsamma till Medelplana kyrka.
Bland Medelplana kyrkas övriga väggprydnader märks ett rikt skulpterat epitafiuem i barockstil med två vapensköldar överst krönta av en större friherrlig krona. Sköldarna återger Posse och Horns vapen och troligen tillverkade frö Friherren och Landshövdingen Nils Posse, ägare till Hällekis född 1660 död 1723 samt hans friherrinna Henrietta Beata Horn av Marieberg, född på 1670-talet död 1740. Om detta alliansvapen ursprungligen tillhört kyrkan eller om det varit avsett för någon dekoration på Hällekis är oklart.

Gamla kyrkan

Då man vet att Medelplana kyrka genomgått sota förändringar kan man inte finna minsta spår av dess ursprungliga utseende med undantag av tornet. Säkerligen har den varit lik de övriga stiftets kyrkor, jämför kyrkorna i den kringliggande bygden så finner man att satliga uppförts efter samma plan och Medelplana kyrkan är nog inget undantag. Ett bevis på detta är en planritning av kyrkan från år 1763. Enligt planritningen låg kyrkan i riktning öst och väst med ett långhus avslutat i öster med ett kor och sammanbyggt med detsamma en sakristia på korets norra sida. I väster var tornet och intill på södra långsidan ett vapenhus.

Kyrkan långhus var ca 14 meter lång och 10 meter brett förenat med ett kor som var ca 5 meter på varje sidan något lägre än den övriga kyrkobyggnaden. Kyrkan uppfördes troligtvis på 1100-talets mitt, några århundraden senare har tornet tillkommit samt vapenhus och sakristia under 1400-1500-talet.

Givetvis har det funnits en hel del inventarier, som tillhörde den gamla kyrkan såsom predikstol, altare m.m., men var de är finns inga noteringar om. Troligtvis kan föremålen slumpats bort vid någon av de auktioner som förekom.

På kyrkans norra långvägg var det förutnämnda Aurellska epitafiet uppsatt. Som tidigare sagts, har detta epitafium förut hängt i Västerplana kyrka, men under vilken tidsperioder är obekant.

Kyrkogårdar

Församlingen har två kyrkogårdar, den äldsta runt kyrkan och avgränsas av en meterhög kyrkbalk eller mur av råhuggna kalkstensplattor. Kyrkogården har tre ingångar, de norra och södra med portaler eller s.k. stigluckor. Den mellersta leder till kyrkans ingång på södra långsida. Denna ingång består av kraftiga grindstolpar uppförda av sammanställda större kalkstenshällar vars övre del krönts av större stenkulor. Mellan dessa portstolpar finns smidda järngrindar. Den norra portalen eller stigluckan, vilken med säkerhet härstammar från 1600-talet är uppförd av kalkstensplattor samt spritputsad. Porten består av ett valv försett med två järngrindar. På portalens yttersida sitter en järnbeslagen sparbössa av ek, uppsatt år 1769 samt över denna en stentavla med texten ”Fattigbössa”. Den södra portalen, som leder till kyrkans huvudingång på södra gaveln, är uppförd av råhuggna kalkstensplattor samt är en motsvarighet till den norra stigluckan men av senare datum, uppfördes år 1926.

År 1833 planerades kyrkogården varvid alla gravar jämnades med marken med undantag av kyrkoherde Berglands samt greve Posses gravar. I såväl predikstolen som genom annonser i tidningar uppmanades ägare till gravar att tillvarata sina stenar och bevaka sin rätt men uppmaning uppmärksammades inte och många senare såldes på offentlig auktion. Den kyrkogård som nu användes är belägen sydöst om kyrkan, år 1891 togs frågan upp om anläggning av ny kyrkogård och i kyrkoprotokoll från den 26 maj 1893 meddelades att den nya kyrkogården kunde tas i bruk.

Källa: Medelplana och Västerplana kyrkor av Benjamin Lindholm 1950

(Besökt 170 gånger, 1 idag)