Kyrkan i Kestad 2016-12-09T17:20:49+00:00

Kyrkan i Kestad

Kestad kyrka är en gammal medeltidskyrka. Att döma av byggnadsstilen är den en av våra allra äldsta Kinnekulle-kyrkor. Liksom dessa har Kestad kyrka under tidernas lopp av olika anledningar varit föremål för såväl tillbyggnad som rivning av vissa partier

Bildgalleri

  • Kestad kyrka. foto: Freddie Wendin 2006
  • Kestad kyrka. foto: Freddie Wendin 2006
  • Kestad kyrka. foto: Freddie Wendin 2006
  • Kestad kyrka. foto: Freddie Wendin 2006
  • Kyrkan i Kestad

Om

http://www.svenskakyrkan.se/gotene/kestad-kyrka

Gulick Gulicksson har dekorerat Kestads kyrka. Det är då säkerligen också han, som inom en målad ram på södra långväggen skrivit namnet ”Lars Simmonson”. Genom senare överkalkning har förnamnet Lars deformerats och första bokstaven helt försvunnit men sista bokstaven *S* är helt tydligt. Under namnet inom ramen finns i dag rester efter skrivtecken som kan tyda på att det funnits flera rader text, som senare blivit överkalkade. Ramen är mycket för stor för att endast omrama själva namnet. Namnet på väggen har hittills varit en gåta, då man ej vetat vem som skrivit detsamma eller vem som döljer sig bakom namnet. Man har utgått från att valven äro medeltida.

I bokverket ”Vår Svenska Kyrka” står om Kestads kyrka bl.a: Kyrkan är välvd med kryssvalv, troligen på 1600-talet, då även kalkmålningar tillkom..

Nu lär man kunna påstå att kyrkobyggaren Lars Simonson Skragge, känd från byggnadsarbeten i Varnhems Klosterkyrkan m.fl. arbeten är den som under 1600-talets senare hälft slagit kryssvalven i Kestads kyrka och att hans namn förevigats på södra långsidan av kyrkomålaren Gulick Gulicksson, som även stått för dekoreringen av kyrkans väggar och valv.

I mitten av 1800-talet var kyrkan i mycket dåligt skick. Murarna var på sina ställen så spruckna, att man kunde se rakt igenom dem. Då Österplana gamla kyrka var nästa lika dålig, beslöt man i de båda socknarna att bygga en gemensam kyrka. Kestadborna satte då som villkor att den nya kyrkan skulle byggas på en plats närmare Kestad. Samtidigt gjordes överenskommelsen att gudstjänst skulle hållas i Kestads gamla kyrka, så länge inte någon slags reparation behövdes, dock inte längre än 10 år efter det att den nya gemensamma kyrkan blivit färdig.

Trots allt hade Kestadborna svårt att skiljas från sin gamla kyrka. Redan när Österplana nya kyrkan stod färdig 1876 började man söka efter en utväg för att rädda sin kyrka. Man ansökte därför om att få riva endast koret, som var värst åtgånget trots att det var byggt på 1700-talet och då inte så värst gammalt. Genom att mura upp en ny gavelvägg fick man efter vissa smärre reparationer behålla resten av kyrkan till en lokal för kyrkliga förhandlingar. Tillstånd lämnades år 1883. När koret revs påträffade man grunden till ett tidigare kor. En närmare undersökning av denna grund genom utgrävning gjordes först 50 år senare av Riksantikvarieämbetet år 1936.

I samband med rivningen av koret deponerades 1889 en del värdefulla föremål från kyrkan till Västergötlands Fornminnesförenings museum i Skara bl.a ett mycket gammalt dopfunt av sandsten från omkring år 1100. Funten har cylindrisk cuppa med bladornament upptill. Därunder inom arkadfigurer: Kristus Majestatis, Petrus, Mikaels själavägning, Djur, Man med bok, Agnus Dei., Man med korsstav knäböjande Cuppan står på en rund fotplatta och har ett uttömningshål i mitten nu igensatt med järndubb. Vidare deponerades en s.k. kalvariegrupp med den korsfäste Kristus och på var sin sida om honom Maria och Johannes. De båda sistnämnda statyerna torde vara från början av 1300-talet, medan Kristusskulpturen sannolikt är ett sekel yngre. Ytterligare deponerades ett litet krucifix från omkring 1300-talet. De nu nämnda depositionerna har återlämnats till Kestad kyrka efter dess tillbyggnad och restaurering 1959.

År 1914 beslöt man restaurera kyrkan samt konservera valvmålningarna. Förslag uppgjordes av G. Wilhelm Pettersson i Stockholm.

I augusti 1915 godkändes en renovering av kyrkan enligt förslag av arkitekt Roland. En kammarorgel inköptes 196. En altarring byggdes 1921, då även elbelysning infördes i tornet. Elektrisk uppvärmning samt belysning i kyrkan installerades 1923.

Redan nu var man inne på tanken att återställa kyrkan i sitt ursprungliga utseende. Denna tanke stärktes ytterligare genom den ovannämnda utgrävningen av den gamla korgrunden år 1936. För att förverkliga tanken började man årligen fondera medel för ändamålet och 1958 anslogs församlingarna av dessa medel ett belopp på 5 000 kronor till utredning om en restaurering. Förslag uppgjordes av arkitekten Adolf Niklasson i Skara och bygga upp ett nytt kor på den gamla grunden samt bygga till en sakristia liksom man gjorde på 1700-talet.

Riksantikvarieämbetet ville emellertid inte godkänna förslaget, då man ansåg det hindra en eventuellt kommande forskning beträffande den gamla medeltidsgrunden. Då arkitekt Niklasson emellertid kunde visa att såväl 1700-talsgrunden och därmed även den föreslagna nya korgrunden låg utanför medeltidsgrunden och därför inte hindrade en undersökning av denna godkändes förslaget av myndigheten.

Därmed kunde byggnads- och restaureringsarbetena påbörjas.

Samtidigt hade församlingarna underhandlat med ägaren av Greppagården i Kestad om förvärv av mark med en del gamla rivningsbyggnader omedelbart söder om kyrkogården. Avsikten var att riva nämnda byggnader samt planera marken mellan kyrkogården och landsvägen bl.a. till parkeringsplats för kyrkobesökare. För förvärvet betalade kyrkliga samfälligheten 5 000 kronor och nu ligger kyrkan vackert och väl synlig från landsvägen.

Till invigningen av den nyrestaurerade kyrkan kunde församlingen också glädjas åt en ny piporgel från Smedmans Orgelfabrik AB i Lidköping

Källa: Arthur Andersson