Kapellet i Hönsäter Hällekis2016-12-08T14:32:22+00:00

Kapellet i Hönsäter Hällekis

Församlingskyrkan i Österplana ligger ca 8 km från Hönsäter. Det är förståligt att det i början av seklet i det trångbodda Hönsäter blev problem vid dödsfall och begravningar särskilt vintertid. Under landsvägen vid ”Skara kyrka” fanns från alunbrukets tid en mindre körtunnel. Den hade nödtorftigt gjorts i ordning så att den under åtskilliga år användes som likkällare.

Bildgalleri

  • DSC04572Hönsäters kapell Hällekis, foto: Freddie Wendin 2015
  • Hönsäter kapell Hällekis
  • Hönsäter kapell Hällekis, foto: Freddie Wendin 2008
  • Hönsäters kapell
  • Hönsäters kapell 1969
  • Hönsäters kapell Hällekis, foto: Freddie Wendin 2015
  • Hönsäters kapell Hällekis, foto: Freddie Wendin 2015
  • Hönsäters kapell Hällekis, foto: Freddie Wendin 2015
  • Hönsäters kapell, Hällekis 1928
  • Hönsäters kappell 1930
  • Kapellet i Hönsäter Hällekis
  • Kapellet i Hönsäter Hällekis, foto: Freddie Wendin 2005
  • Kapellet i Hönsäter Hällekis, foto: Freddie Wendin 2005
  • Kapellet i Hönsäter Hällekis, foto: Freddie Wendin 2005
  • Konfirmation Hönsäter Hälekis, foto 1950
  • Konfirmationskort Hönsäter Hällekis 1937
  • Konfirmationskort Hönsäters kapell

Om

Läs också mer på Svenska Kyrkans hemsida genom att klicka här (öppnas i ett nytt fönster eller flik).

Hönsäters Kapell är en gåva till Österplana församling från Hellekis Aktiebolag i samband med att nämnda bolag år 1913 genom fusion uppgick i Skånska Cementaktiebolaget.

Kapellet utgår tillsammans med kringliggande kyrkogård ett bestående minne av det första bolag, som startade industriell verksamhet i Hällekis.

I samband med att Hellekis Aktiebolag anställde en diakon att verka bland bolagets anställda föddes hos bolagsledningen tanken att bygga en församlingslokal, vilken mot en billig kostnad också skulle upplåtas för underlättande av församlingsvården i

Österplana och Medelplana församlingar. Detta beslöts också av bolagets styrelse i början av år 1910.

Strax efteråt gjordes emellertid en framställning från arbetarna vid cementfabriken rörande behovet av en närbelägen kyrkogård. Detta ledde till att bolaget ändrade det tidigare beslutet och bestämde sig för att istället för att bygga ett kapell med kyrkogård. Detta beslut hade även en livlig förespråkare i dåvarande Skara-biskopen Hjalmar Danell.

Ritningarna till kapellet utfördes av arkitekten L. Kellman i Borås. Själva byggnaden uppfördes av byggmästare J. Svensson i Skara. Portalen och altarbord även som korgolv och gångar är utförda i finslipad Kinnekulle-kalksten från det av bolaget ägda Gössäters Stenhuggeri.

Kapellet är utfört av kalksten. Innerväggarnas nedre del är beklädda med brunt Hyllinge-tegel. Den ursprungliga kammarorgeln inköptes från Herrljunga Orgelfabrik. Kammarorgeln kompletterades 1945 med en s.k. Cecilia-orgel från firma Åkerman och Lund i Stockholm. År 1974 byttes Cecilia-orgeln mot en kyrkorgel från Hammarberg & Son i Göteborg. Den har 11 stämmor och två manualer samt ryggspelbord.

Kyrkklockan är från firman Beckman & Co, Stockholm. Inskriptionen på den ena sidan av klockan lyder: ”Lofven vår Gud, I folk, låten hans nåd vida hördt vara” och på andra sidan läser man: ”Bekostad av Hellekis Aktiebolag 1912, som låtit uppföra detta kapell till ortens nytta”.

I kyrkrummet lägger man märke till åtskilliga kulturhistoriska dyrgripar som bevarats och renoverats från Österplana dessa altaruppsatsen, som är sammansatt av delar och skulpturer från det gamla altaret i Österplana. De liggande genierna överst liksom de sittande gestalterna är troligen från mitten av 1600-talet, då den från 30-åriga kriget kände generalen Harald Stake till Hönsäter lät restaurera den gamla kyrkan i Österplana. Mittavlan är omramad av en vacker kolonnarkitektur och i mittfältet är insatt ett känsligt skulpterat krucifix av elfenben. Detta är troligen ett tidigt renässansarbete från 1400-talet.

På kortväggen hänga tvåkvinnliga träskulpturer, ett på var sin sida om altaret. Den norra torde vara från 1600-talet. Kvinnan bär på lagens ok. Om den norra skulpturen syftar på Guds lag, så kanske den södra skulpturen vill symbolisera Evangeliet. Kyrkoherden Herder Johansson menade att skulpturen skulle föreställa S:ta Anna, enligt legenden jungfru Marias moder. Den torde ha tillkommit under katolska tiden, då den bär tydligt märke efter en borttagen ljusarm. Vid reformationens införande blev dylika ljusarmar förbjuda, då de påminde för mycket om katolicismen och därför ansågs störande. Att skulpturen är av hög ålder framgår också av att kvinnan håller i ett s.k. T-kors. Kristi kors gjordes i äldre kyrklig konst vanligen i denna form. Båda skulpturerna är 130 cm höga.

Predikstolen är utförd i ek år 1661. Den är smyckad med ovanligt rik skulpturskrud av närmat skånsk-dansk-tysk karaktär. Den har fyra fält, som vart och ett är inramat med akantusrankor. I fältens mitt är skulpterade de fyra evangelisterna försedda med sina attribut: ängel, lejon, oxe och örn. Under varje fält står evangelistens namn. En mycket påtaglig symbolik visar de mellan fälten skulpterade karyatiderna med sina attribut: Pelare, tveeggat, svärd och vågskålar, ankare, kors och den femte hållande en bok. Dessa attribut vill ge oss den kristna frälsningsläran i ett nötskal och stämma åskådaren till meditation och eftertanke. – Predikstolen skänktes av general Harald Stake i samband med den restaurering och tillbyggnad han utförde vid den gamla kyrkan. Det är inte otänkbart att han hemfört den i nedmonterat skick som krigsbyte under 30-åriga kriget.

En dylik trofé är också dopfunten av trä med ett dopfat av mässing. På dopfuntens lock ser man sex skulpterade hermer, som tillsammans med locket i dess helhet symboliserar kvinnans fruktsamhets kyrka.

I dopfatets botten finns en relief förställande Jungfru Marie Bebådelse och däromkring en minuskelinksription. På fatets brätte ser man putsade smärre ornament som två ingraverade vapensköldar av utländsk härkomst. Hela fatet är ett s.k. Nurnbergsarbete troligen från 1400-talet. Dylika dopfat är inte helt ovanliga i Sverige. I Träslövs kyrka utanför Varberg finns t.ex. ett, som har exakt likhet med fatet i Hönsäters kapell.

På kapellets långväggar hänger tre huvudbanér och 16 anvapen av trä med bärstånger. Dessa tillhöra Stake-ätten och bars i procession vid general Stakes begravning i Österplana kyrka år 1678.

Det stora huvudbanéret på södra väggen är general Harald Stakes banér. Det är liksom huvudbanéret, tillhörigt hans första fru Magdalena Sparre, vilket hänger på väggen mitt emot, målat liksom samtliga anvapen i heraldiska färger. Mittvapnet i de båda huvudbanéren är omgivet av 16 anvapen, varav de 8 på vänster är fäderne och de 8 till höger är anvapen på mödernesidan. Dessa återfinns i samma ordning som separata anvapen på väggarna.

Till vänster om general Stakes huvudbanér hänger ett annat Stake-banér med adlig krona tillhörigt generalens fader Erik Stake (död 1598) till Hönsäter.

Hönsäters Kapell invigdes måndagen den 7 juli 1913 och detta blev en märkesdag för Hällekis.

År 1960 kunde kyrkogården vid kapellet utvidgas söderut tack vare att Skånska Cementaktiebolaget skänkte mark.. Även senare har bolaget skänkt mark till församlingen i samband med uppförande av kyrkogården österut samt för parkeringsplats m.m.

Källa: Artur Anderssons uppteckningar

(Besökt 154 gånger, 1 idag)