Hoppet2018-01-22T14:26:27+00:00

Hoppet

Torpet låg 30-40 m öster om vägen Ekeberg – Blombergstorpet nuvarande slalombacken

Bildgalleri

  • Hopparegubben Carl och Jonas Landström i sin verkstad

Om

Lägenheten Hoppet låg på ett skogsskifte som tillhörde Österplana Korsgården 2:3 och 2:4 ca 40 m söder om Nordskagen.

Enligt uppgift som lär härleda sig från Ida Oskarsson på Jansberg, skall Anders Gabriel Tengelin år 1893 har köpte och rivit stugan Hoppet och använt timret till ny stugbyggnad vid Jansberg.

Den siste som bodde i Hoppet var Jonas Landström kallad “Hopparegubben”. Han var född 1838 den 19 juli son till Carl och Stina Landström på Hoppet. Jonas dog 1893 den 9 augusti.

Snickare Landström av den s.k. “Hopparesläkten” på Skagen i Österplana utförde predikstolen med biträde av någon snickarekunnig på Råbäck.

Både far och son Landström var tusenkonstnärer och kända för sina hantverk. Här nedan kan du läsa mer om generationen Landström “Hoppargubben och hans son”.

Tusenkonstnär på Kinnekulle “Hoppargubben” och hans son

I södra kanten av slalombacken på Kinnekulle just där backen övergår i plan mark låg för 100 år sedan en liten s.k. backstuga på en intäkt under Öster Korsgården. Stugan byggdes 1834 av Carl Isaacsson Landström som då bodde på Ekebergslyckan vid Nordskagen. Han tillhörde den förr mycket kända släkten Landström. Denna kom till Kinnekulle från Forshem 1760-talet.

Carl Isaacsson Landström 1796-1879 tillhörde tredje generationen Landström. Fadern Isaac (1761-1830) var jordbrukare och stenhuggare. Sonen Carls intresse låg inte alls för jordbrukshållet. Han ville helt och hållet ägna sig åt hantverk, var i han med tiden utvecklade sig till tusenkonstnär, antingen materialet han arbetade med var sten, järn eller trä. Själv kallade han sig helst stensvarvare Landström, en stor mängd verktyg konstruerade och tillverkade han själv, många av dem var verkligen snillrika.

Kanske var det för att han i lugn och ro skulle kunna ägna sig åt sitt hantverk som han byggde stugan vid nuvarande slalombacken, han kallade stugan för “Hoppet”. Anledningen till namnet är obekant men av folket i bygden överflyttades det på ägaren själv, som kom att allmänt gå under namnet Hopparegubben efter stugan. Det namnet fick för övrigt även sonen som var faderns medhjälpare under alla år och fortsatte med yrket på egen hand efter faderns död.

Carl var dräng vid Kärrgården i Vässäter då han gifte sig 1822 med Stina Jakobsdotter (1797-1866). I äktenskapet fick paret fyra barn, sonen Jonas född 1937 stannade i hemmet och hjälpte fadern med hantverket. Efter faderns död 1879 bodde Jonas kvar i Hoppet till sin död 1893. Stugan såldes på auktion och den flyttades till Jansberg i Kolebäck.

Hopparegubben och han son sågs som tusenkonstnärer på Kinnekulle. De behärskade alla material och kunde göra vilken fina arbeten som helst i järn, sten och trä. Smidda verktyg gjorde han själv. Av kalksten gjorde han fina brevpressar, finare än man någonsin sett. Han slipade petrifikaten och gjorde sigill, som han graverade konstnärligt. Dessutom svarvade han en mängd andra saker av kalksten. Men främst ägnade sig far och son åt träslöjd, detta låg dem i blodet. Hoppargubben gjorde alla sorts fina arbeten i trä såsom vävskyttlar, fina handarbetskorgar med finfina strimlor eller spjälor som om de varit rotting och inte såsom mestadels av oxel eller ask.

En trearmad ljusstake gick till världsutställningen i Paris 1867 som är gjord av Hoppargubben och den lär ha hamnat vid franska hovet. Även svenska hovet lär ha fått alster av hans hand.

Hoppargubben kunde också tillverka fina små bord, den som ville ha något gjort av honom fick akta sig för att fråga om han kunde göra det man önskade. Då stötte man direkt på patrull, nej man skulle fråga om han vill göra det, då gick det bra. Han var besjälad av verklig yrkesstolthet och tålde ingenting som kunde uppfattas som anmärkning eller prutning. En gång hade grevinnan på Hönsäter beställt ett bord av honom, detta skulle hon ge bort som julklapp. Ett par dagar före jul kom Landström till henne med bordet, som han säkert själv tycket mycket bra om. Grevinna tog mot honom nere i den stora hallen på Hönsäter. Grevinnan synade bordet uppifrån och nerifrån, varvid hon råkade säga att hon nog tänkt sig bordet lite annorlunda. Men det skulle hon inte ha sagt. Det tog eld i gubben direkt “Jaså, dågerét inte” och så fattade han om det ena bordsbenet och drämde bordet i stengolvet, så att flisorna rök omkring. “Betarna kan ho behålla” sa gubben och så gick ah sin väg medan grevinnan stod där handfallen och stirrade på resterna av den tänka julklappen.

Även med huskuren var Hopparegubben händig. – En pojke, som fick magkramp ställdes snabbt på huvudet av gubben och krampen försvann. De brutna ben han spjälkade blev alltid raka, medan de som spjälkades på lasarettet vanligt blev krokiga har det berättats.

Men Hoppargubbens verkliga specialitet var tillverkningen av de på sin tid så berömda Kinnekulle-käpparna med dess karaktäristiska promenadkrycka. Denna tillverkning fortsatte sonen Jonas med även efter faderns död. Materialet till käpparna var grenar av apel, ask, ek eller annat hårt träslag. Materialet blötlades för att bli mer lättböjliga och formades i tvingar och press för att få den rätta formen.

Den gamla Hopparegubben brukade vara klädd i knäbyxor, sockor och lågskor. Ibland kunde det falla in att även ha fårskinnspälsen på. Han var en smula originell på många sätt, inte bara ifråga om klädedräkten. – En gång på gamla dar stod han och hyvlade bräder, som troligen skulle bli till en likkista. Då såg han alldeles tydligt en person till stå och hyvla bräder. “Likadan som jag”, sa han. “Nu har jag gjort mitt, och så ställde han ifrån sig verktygen, kort därefter dog han. Sonen Jonas hade också faderns förmåga av framsynthet. Han var bara några och 50 år gammal då han en dag 1893 höll på att gräva potatis se en till som gick bredvid honom. Då ställde han ifrån sig spaden och gick till sin granne och gode vän Skräddare Söderkvist och sa: “Nu är det slut”, och det fick han rätt i.

Källa: Artur Anderssons dokumentation

Boende år NamnFöddDödFödelseort
Carl Landström
Hustru Stina Jakobsdotter
Jonas Landström, Hopparegubben1837
Tillbaka till föregående sida
(Besökt 59 gånger, 1 idag)