Gössäters Stenhuggeri2018-01-18T16:33:29+00:00

Gössäters Stenhuggeri, Stenhyveln

Gössäter

Karta

Bildgalleri

  • Gössäters huggeri
  • Gössäters stenhuggeri
  • Gössäters stenhuggeri lastbil, foto: Anders Karlsson 1934
  • Gössäters stenhuggeri, foto 1904
  • Gössäters stenhuggeri, foto 1946
  • Gössäters stenhuggeri, foto 1946
  • Gössäters stenhuggeri, foto 1946
  • Gössäters stenhuggeri, foto 1946
  • Gössäters stenhuggeri, foto 1946
  • Gössäters stenhuggeri, foto 1946
  • Gössäters stenhuggeri, foto 1946
  • Gössäters stenhuggeri, foto 1946
  • Gössäters stenhuggeri, foto: 1900-talet
  • Gössäters stenhuggeri, foto: Freddie Wendin 2001
  • Gössäters stenhuggeri, foto: Freddie Wendin 2003
  • Gössäters stenhuggeri, foto: Freddie Wendin 2003
  • Gössäters stenhuggeri, Henning Gustavsson, Johan Holmgren (blev 92 år gammal) Foto 1900
  • Gössäters stenhuggeri, Holger Bengtsson, foto 1946
  • Gössäters stnhuggeri, Foto 1900

Om

Gössäters mekaniska stenhuggeri anlades år 1877 av LW Kylberg. Tillsammans med två bröder hade han bildat H & L .W Kylbergs Jordbruksaktiebolag, som 1875 inköpte Gössäters gård av Axel von Arbin. Då bolaget redan ägde den största av Korsgårdarna i Österplana inköptes 1876 även de båda mindre Korsgårdarna av bröderna Johannes och Pehr Jakobsson. Man siktade tydligen in sig på de stenfyndigheter, som Korsgårdarna hade på Österplana hed och Österplana vall, ty säljarna fick fortsätta att bruka åkerjorden som arrendatorer.

Verkstadsbyggnaden uppfördes av sten med en vacker trappstegs gavel åt vägen. Byggnaden liksom den vidbyggda karakteristiska skorstenen finns ännu kvar som smedja till jordegendomen. Drivkraft lämnades av en ångmaskin, som eldades med alunskiffer. Maskinerna bestod av två stenhyvlar och en svarv. Rörelsen synes ha gått tämligen bra på 1880-talet. År 1890 var man mogen för en modernisering av anläggningen. Därför bildades Gössäters AB med L. W Kylberg som verkställande direktör. Men brist på driftskapital gjorde att Gössäters AB såldes till firma Johansson & Carlander i Göteborg.

Gössäters gård med stenhuggeriet såldes 1898 till Hellekis Aktiebolag. Detta bolag fortsatte stenhuggerirörelsen och ett nytt stenbrott öppnades strax söder om stenhuggeriet på Örnekullagårdarnas marker. Därmed upphörde den besvärliga transporten av sten från Österplana vall.

Man åstadkom utökning av såväl verkstadsbyggnad som antal stenhyvlar genom att 1904 flytta den gamla stenhuggeriverkstaden vid Hellekis hamn till Gössäters stenhuggeri.

Genom köp 1901 av Skattegården och Törnsäter Nolgården samt 1903 av två gårdar i Skagen säkerställde man stenhuggeriets behov av råsten från någorlunda nära håll. Man anställde 1901 Bertil Ruhlin från Yxhult som verkmästare, som efter ett tiotal år efterträddes av Carl Simmingsköld.

Den första större utbyggnaden av stenhuggeriet kom 1929. Hellekis Aktiebolag hade 1913 gått i fusion med Skånska Cementaktiebolaget, som 1928 fått en ny disponent för Hellekisförvaltningen,

Disponent Nils Danielsen, en av dennes första uppgifter blev att skaffa modernare maskiner, bl.a. den första ramsågen, till stenhuggeriet. Som verkmästare anställdes den 1 februari 1929 ingenjören Edvin Augustsson från Varberg, som skaffat sig god praktik på olika stenhuggeriet.

Redan 1933 anskaffades ytterligare en ramsåg. Ramsågarna hade vertikalt gående sågblad liksom ramsågarna inom träindustrin. Sågbladen var emellertid släta utan tänder. I stället användes stålsand, som under vattenbegjutning tjänstgjorde som såg- eller slipmedel. Ramsågarna var mycket arbetsbesparande, och då man nu kunde såga ut flera tunna skivor på en gång, sparade de också sten. Trots ramsågarna fick man i genomsnitt inte ut stort mer än 5 % av den utbrutna stenen såsom färdig produkt.

Under de följande tjugo åren var Gössäters stenhuggeri det största och utåt mest kända av Kinnekulles stenhuggeri.
Under de sista 18 åren före nedläggningen bröt man ut sammanlagt 383 000 ton sten, varav inte mindre än 337 000 ton blev skärv och endast 46 000 användbara råblock för stenhuggeriet. Av dessa råblock fick man ut 4 300 ton huggen sten, 16 200 ton hyvlad sten och 1.00 ton gravvårdar och andra skulpturarbeten. Summa arbetstimmar under samma tid uppgick till 2.330.000, vilket innebär att drygt 50 man hade sin årliga försörjning vid stenhuggeriet.

Den 24 oktober 1951 upphörde all produktion vid Gössäters stenhuggeri. Såväl byggnader som maskiner hade då en längre tid befann sig i ett sådant skick att fortsatt drift på någon sikt skulle kräva en helt ny anläggning. Detta var alltför dyrbart och dessutom olönsamt. När nu cementfabriken i Hällekis 1951 och de närmaste åren därefter utvidgades, kunde bolaget erbjuda stenarbetarna arbete där, som dessutom var bättre betalt. Detta accepterades av de flesta men några var pensionsmässiga och några gick över till andra stenhuggerier.

Gössäters stenhuggeri, foto: Freddie Wendin 2001

Gössäters stenhuggeri, foto: Freddie Wendin 2001

En enda björk som slagit sina rötter i stenhuggeriets skorsten vittnar om att ingen verksamhet har funnits i byggnaden på många år. Den karaktäristiska trappstegsgaveln på stenhuggeriet är en känd byggnadsprofil på Kinnekulle och som minner om en mycket expansiv tid inom stenhuggeriindustirn.

Tillbaka till föregående sida
(Besökt 163 gånger, 1 idag)