Gästgivargården i Västerplana2016-12-05T06:57:45+00:00

Gästgivargården i Västerplana

Gården ligger mittemot parkeringen vid kyrkan, i det gamla huset finns idag antik och kuriosa försäljning

Karta

Bildgalleri

  • Gästgivargården Bröllopsfoto Malkom och Ellen Johansson (Ellen syster till Viktor Gustavsson i Storegården) Bilden tagen 1905 W Lindhe
  • Gästgivargården i Västerplana Fr.v Olle, Malkom, Torsten, Valdemar, Ellen Johansson, troligtvis hushållerskan Elsa Persson Bilden tagen 1915
  • Gästgivargården i Västerplana, foto: Freddie Wendin 2002
  • Gästgivargården i Västerplana, foto: Freddie Wendin 2002
  • Gästgivargården i Västerplana, foto: Freddie Wendin 2002
  • Gästgivargården i Västerplana, foto: Freddie Wendin 2002
  • Gästgivargården i Västerplana, foto: Freddie Wendin 2002
  • Gästgivargården i Västerplana, foto: Freddie Wendin 2007
  • Gästgivargården i Västerplana, foto: Freddie Wendin 2009
  • Gästgivargården i Västerplana, foto: Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården i Västerplana, foto: Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården Västerplana. Gästgivaren Johannes Pettersson och hans hustru Lisa, omkring 1890-talet
  • Gästgivargården, foto Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, foto Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, hall, foto Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, hall, foto Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, kök, foto Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, orginaltapet, foto: Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, orginaltapet, foto: Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, orginaltapet, foto: Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, orginaltapet, foto: Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, orginaltapet, foto: Freddie Wendin 2015
  • Gästgivargården, rum, foto Freddie Wendin 2015
  • Malkom och Ellen Johanssons dotter Daga Ullberg, Gästgivargården Skattegården Västerplana
  • Piga på Gästgivargården Ella Persson Taget 1913

Om

Åren 1794 och 1795 nämns en Petter Andersson som gästgivare i Västerplana och år 1814 Anders Håkansson, men redan året därefter heter gästgivaren Jon Anderson (troligen en son till Anders Håkansson). Pehr Andersson nämns år 1820 och efter honom hette gästgivaren Lars Nilsson. Vid skiftet i Västerplana by år 1849 har Petter Nilsson blivit socknens gästgivare. I mitten av 1800-talet ägdes gården av Andreas Jaensson. Johannes Pettersson hette en annan gästgivare under 1800-talets senare del. Malkom Johansson, född 1871, och Viktor Johansson, född 1869 var bröder och bedrev verksamheten tom 1920-talet.

Manbyggnaden uppfördes omkring 1865, ekonomibyggnader i början av 1800-talet, senare reparation av magasin omkring 1885.

Malkolm Johansson, gifte sig med Ellen Gustafsson (syster till Viktor/Hilmer/Elis Gustafsson på Storegården) och fick barnen fick barnen Gustav Olof född 1908 och Daga Ellen Viola född 1917. Daga gifte sig 1942 med Per Olof Ullberg som tog över arrendet på gården samma år som giftermålet. Innan Malcolm gifte sig med Ellen Gustafsson var Malcolm ihop med Tyskés Ida men enligt ryktet i byn så dög han inte.

Många år har gått sedan fastigheten varit bebodd, i dag finns en skylt med försäljning av kuriosa. Under deras tid upphörde (omkring 1920) värdshusrörelsen i Västerplana. Skattegården återtog sin karaktär som enbart bondgård. En son till en av bröderna övertog gården, han hette Folke Johansson och dog 1963. Hans söner Gösta och Jan övertog skötseln av gården och 1969 förvärvade den

Förr spelade gästgivaren en viktig roll i postens historia, och på senare år blev de handlaren i korsningen mellan de stora vägarna mot Husaby respektive Källby – Hällekis som fick ta ansvar för posttransporterna.
Gästgivaren var enligt stadgan också tvungen att hålla hästar för vägfarande. Han skulle likaså hålla vagnar. I slutet av
1800-talet var taxan för skjuts 1:50 kr/mil.
Även för själva gästgiveriet fanns stadgade bestämmelser om priser på förnödenheter och tjänster.

Det kunde ibland vara ett 20-tal personer som övernattade i gästgivaregården och till dessa skulle då finnas bäddar i
nödig utsträckning. Mat skulle också tillhandahållas de
resande som så önskade och det gällde därför att vara välförsedd både med sängkläder samt matförråd av olika slag.

Men den lilla byn har även varit inblandad i ruskiga händelser. Det kom en del främlingar till gästgivaregården. Det åts
och dracks kopiösa mängder En man som hade konsumerat en del brännvin tog en brödskiva som han doppade i spriten,
samt åkallade djävulen – så gjorde man bara inte. Och det blev det sista han gjorde i detta liv. Övriga gäster hörde hur en vagn kom inkörande på gården – steg hördes och en dörr öppnades. Gästerna såg ingen komma in men hörde tydliga steg. Mannen med brännvinsbrödet föll livlös ner på golvet.

Dä va Guss straff, dä va djävulen som kom å hämta´n, sa de skräckslagna gästerna.

På tal om hemskheter så har även ett mord hänt i den lilla byn. Några okända män kom till gästgivaregården på
sin genomresa. Det var brukligt att göra ett uppehåll där. Av någon anledning blev karlarna ovänner och gav sig därifrån fram
på nattkröken.

Nästa dag när kalkarbetare Krona, klockan fyra på morgonen, på väg till sitt arbete i gruvan passerade kyrkan fick han se
en hemsk syn. Där vid kyrkmuren sitter en av männen från gårdagens bruk – död – med en sprint inslagen i bakhuvudet. Mordet har än idag inte klarats upp.

I nära 200 år fanns Gästgivaregård i Västerplana. Gästgivaregårdens rätta namn enligt jordeboken är Skattegården
och förekommer första gången i jordeboken år 1685.
Ordet Skattegård betyder att gården är fri och s.k. skatte till skillnad från frälse eller adelsgårdar och kronogårdar
och kyrkohemman. Namnet Gästgivaregården används bara när det gäller att markera gårdens egenskap
av gästgivaregård i likhet med övriga gästgiverigårdar

Vid en reparation av Gästgivaregården eller Skattegården hittades en inskriptionstavla som tidigare suttit inmurad troligen över någon port eller dörr. Texten och stenen som nu är inmurad över en öppen spis är något skadad, så att den kan tänkas att texten kan ha varit något längre, Men uppenbart är att texttavlan vill uppmärksamma att något omfattande uppodlingsarbete utförts år 1815 av Pehr Andersson och hans hustru Kierstin. Även ny- eller ombyggnad av Stenhus har skett då och stenen placerats som en minnestavla över en dörr eller port vid Gästgivaregården

Gästgivaregårdarna och deras skjutsstationer var i långa tider den institution, som gjorde det möjligt att resa inom Sveriges land. Före järnvägarnas tillkost var deras verksamhet givetvis av största betydelse, men även långt fram i vår tid har denna verksamhet sträckt sig.

För skjutsningen var stadgad särskild avgift som inte fick överskridas.

Enebacken - Kållängen1,6 nymil2 kr 40 öre
Tholsjö2,4 nymil3 kr 60 öre
Forshem1,6 nymil2 kr 40 öre
Lidköping1,6 nymil2 kr 40 öre
Örslösa2,7 nymil4 kr 05 öre
Vinninga - Mellby1,4 nymil2 kr 10 öre

I gästgiveristadgan finns noterat att gästgivaren också tvungen att hålla häst för vägfarande. Han skulle likaså hålla vagnar. I slutet av 1800-talet var taxan för skjuts 1:50 kr/mil.

Förslag till Gästgivaretaxa inom Kinne härad för år 1875.

En måltid mat bestående av 3 rätter mat med bröd1 kr 25 öre
En måltid mat s.k. husmanskost 2 dito med bröd0 kr 75 öre
En kanna svagdricka0 kr 12 öre
En kanna söt mjölk0 kr 25 öre
En kanna sur mjölk0 kr 12 öre
Ett tjog ägg1 kr 25 öre
En skålpund smör1
En vintertid eldat rum med sängkläder och rena lakan för gäst1
Ett rum sommartid med sängkläder och rena laka 0 kr 75 öre
En eldbrasa0 kr 25 öre
Ett vanligt ljust0 kr 20 öre
Vagnsmörja till varje hjul0 kr 03 öre
Ett lispund hö1
Ett lispund halm0 kr 25 öre
En kanna havre0 kr 20 öre
En kanna hackelse0 kr 05 öre
Slaget gräs till en timmas hästfoder0 kr 30 öre
En kaka hästbröd0 kr 06 öre
Åt gevaldiger lämnas:En måltid mat bestående av 2 rätter med bröd0 kr 75 öre
Åt fånge längas: Åt fånge beredes en måltid mat bestående av mjukt bröd med supande mat eller tillkost för
.0 kr 25 öre

Det kunde ibland vara ett 20-tal personer som övernattade i gästgivaregården och till dessa skulle då finnas bäddar i
nödig utsträckning. Mat skulle också tillhandahållas de resande som så önskade och det gällde därför att vara
välförsedd både med sängkläder och matförråd av olika slag.

Posten
Västerplana har aldrig haft någon egen poststation. Förr spelade gästgivaren en viktig roll i postens historia, och på senare år blev de handlaren i korsningen mellan de stora vägarna mot Husaby respektive Källby – Hällekis som fick ta ansvar för posttransporterna.

Gästgivaren var enlig ett gammalt dokument finns bevarat som visar hur postverket och gästgivaren avtalat om postkörning,
det är daterat den 1 december 1851. Då var Petter Nilsson gästgivare i Västerplana. Han åtog sig genom kontraktet att två gånger i veckan forsla post mellan Västerplana och Lidköping och även två gånger i veckan till och från gästgivaregården i Forshem där postdiligenserna stannade.

På 1870-1880-talet gick postskjuts mellan Lidköping och Mariestad, med postiljon, två gånger i veckan i vardera riktningen. Postkärran hade två hjul, säte och en låda bak med posthorn på. Hästbyte skedde i Västerplana, Forshem
och Björsäter. Vid poststationerna tutade postiljonen i sitt horn så att folkskulle höra att posten hade kommit.
Efter järnvägens tillkomst blev Blomberg poststation för Västerplana och för Medelplana by och därifrån utgick i några år postskjuts över Västerplana, Medelplana till Gössäter och åter. Postskjutsen sköttes av Soffi Lundbergs affär i Västerplana. Senare blev det lantbrevbärare eller cykelpost från Blomberg över Västerplana. Brevbärare var i många år den lille ”Post-Nilsson” i Västerplana och den siste lantbrevbäraren på denne linje var Birger Bohman i Lillegården.

S.k. provryttare bodde på Gästgiveriet, provryttarna var dagens försäljare av varor, de kom med varuprover som
levererades till affärerna. Det var gästgivarens uppgift att skjutsa provryttaren till de olika affärerna.

J. Wester i Västerplana, född 1871, hade som ung tjänat i en gästgivaregård, som fanns i Västerplana för 95 kr om året. Ett slitsamt arbete som innebär på sommaren att det inte blev läggdags förrän vid kl. 23.00 och nästa arbetsdag började kl. 05.00 och ibland ännu tidigare speciellt vid höbärgningen.

Mord i byn
Några okända män kom till gästgivaregården på sin genomresa. Av någon anledning blev männen ovänner och gav sig därifrån fram på nattkröken. Nästa dag när kalkarbetare Krona, klockan fyra på morgonen, på väg till sitt arbete i gruvan passerade kyrkan fick han se en hemsk syn. Där vid kyrkmuren sitter en av männen från gårdagens bruk – död – med
en sprint inslagen i bakhuvudet. Mordet har än idag inte klarats upp.

Innan Västerplana skola blev uppförd, skedde undervisning i olika platser. I gästgivaregården var stort utrymme och änkan Kajsa Johansson hyrde en sal till småskolan.
Undervisningen pågick 6 dagar/vecka och höll på from 1/3—15/11 5 timmar om dagen.

Gästgivargården upphörde på 1920-talet och de senast åren sker försäljning av antikt och kuriosa i det gamla huset.

Källor: Min hemsocken John-Erik Andersson, Gårdarna kring Kinnekulle av G Karlsson och Bror Jansson. Tidningsartikel 1978-09-02 Backspegeln, Västgöra museum, Skara. Bilden tagen 1915 fotografen okänd.

Boende årNamnFödelseårFödelseort
1794-1795Petter Andersson, gästgivare1722
Nils Svensson, gästgivare1723
1814-1815Anders Håkansson, gästgivare
1815-1820Jon Andersson, gästgivare
1820-Per Andersson, gästgivare
Lars Nilsson, gästgivare
1849-Petter Nilsson, gästgivare 1794-1866
1850-Andreas Jaensson, hemmansägare
Johannes Pettersson, gästgivare1829-1905
Lisa Johansson1843-1923
Malkolm Johansson1871Västerplana
Ellen Gustafsson, hustru1879-1944ÖrslösaSo
Torsten Valdemar, son1906-1933Västerplana
Gustaf Olof, son1908Västerplana
Daga Ellen, dotter och gift med Per Olof Lennart Ullberg1917Västerplana
Per Olof Lennart Ullberg1917
(Besökt 182 gånger, 1 idag)